The dancer upstairs är John  Malkovichs debutfilm som regissör, och ett försök till politisk nutidskommentar. I ett icke angivet, latinamerikanskt land börjar man skönja ett mönster i diverse mindre terrordåd och dito mord. Tidigare avfärdade som utförda av banditer eller möjligen studentaktivister anar man nu en större, revolutionär rörelse, vilket även bekräftas då inrikesministern mördas med sin fru och livvakt i ett lika välplanerat som blodigt dåd på en teater.

Den mystiska organisation som utför dåden firar alltid med fyrverkerier - i olika färger varje gång - och deras meddelanden innehåller alltid hälsningen "Leve Hezekiel!" Profeten Hezekiel var troligen inte kommunist, men allt tyder på att gerillan är maoistisk, och att dess ledare är en före detta filosofilärare som "försvann" för ett tiotal år sen. Forna vänner vittnar om hans karaktär, filosofi och politiska åsikter, och fram träder bilden av en man som mer är en sorts sektledare som förtrollar både män och kvinnor (som han givetvis utnyttjar sexuellt, som alla portvinsrevolutionärer...). Förre juristen, numera polisbefälet Rejas, är den som jagar Hezekiel, men försvarsministern hotar med armén om Rejas inte griper honom inom två veckor. Snart utförs dock ännu ett spektakulärt mord, nu på en högre militär med intresse för unga flickor. Undantagstillståndet är ett faktum, och repressionen börjar omedelbart.

Att historien (av författaren med det intressanta namnet Nicholas Shakespeare) är inspirerad av peruanen Abimael Guzmáns öde är ingen hemlighet. Han grundade gerillagruppen Sendero Luminoso 1980, men hade redan i flera år proppat sina elever på universitetet han jobbade fulla med sina kommunistiska dogmer och maoistiska propaganda. Under hela 80-talet bedrev gerillan terror gentemot, inte bara de militärer, politiker och härskarklass de bekämpade, utan även de bönder och inkaindianer de sade sig kämpa för. Misstänkta kollaboratörer mördades utan pardon, och Sendero Luminoso ("Den skinande stigen") var lika grymma som sina motståndare. Guzmán åkte slutligen fast 1992 i Lima, Peru, under uppmärksammade former. Hans hus stormades, och de flesta där sköts ner bakifrån när de försökte fly, eller avrättades efter att ha gett upp, allt på den japanskättade president Fujimoris order. Jepp, samme man som några år senare fick fly till Japan på grund av sina mutaffärer. Gerillan finns förvisso kvar, men är inte längre den förlamande kraft i det peruanska samhället den en gång var, med Guzmán bakom lås och bom.

Spanjoren Javier Bardem känner man knappt igen från hans tidigare filmer (han ser mycket äldre ut), och hans tolkning av rollen som polisen Rejas är oinspirerad, för att ta till i underkant. Förvisso är hela historien oerhört banal och tunn. De politiska kommentarerna tycks hämtade från nån Readers' Digest, och Malkovich har prioriterat en simpel kärlekshistoria mellan Rejas och hans dotters danslärarinna, Yolanda, framför politiska markeringar. Historien är kraftigt förenklad, där det exempelvis torde framstå klart för var och en - utom då Rejas - att Yolanda är mer än bara en balettinstruktör. Ytterligare, ologiska sammanträffanden gör att The dancer upstairs känns som en lightversion av den film, Gisslan (Costa-Gavras, 1973), som Rejas ser på TV i en scen.

Filmen är full av andra märkligheter. Som att alla talar spanska (någon gång quechua), men kastiljansk spanska ("Madrid-spanska") trots att filmen ska utspela sig i ett latinamerikanskt land. Men bara när Rejas presenterar sig själv, för mest talar han engelska - med spansk brytning. Soundtracket, med bland annat en seg version av Nina Simone av Sandy Dennys Who knows where time goes, accentuerar många gånger Rejas tomma blick och nollställda ansikte. Han tycks vandra omkring i ett vakuum, där vackra hustrun som han tycks avsky alltmer mest pratar om nya ansiktskrämer, men där han själv verkar vara polisstyrkans mest trögtänkta person. Och varför står det en vimpel med Mexikos flagga på hans chefs skrivbord? Är det en vink till Mexikos version av Abimael Guzmán - det vill säga Rafael Guillen, alias Subcomandante Insurgente Marcos, den mexikanske läraren som leder zapatisterna (EZLN) i delstaten Chiapas i södra Mexiko? Och som är på fri fot...

Som kuriosa kan nämnas att jag länge satt och undrade över den där bron i filmen. En gammal plåtbro över en flod som går rakt igenom staden. Jag tyckte jag kände igen den, men kunde inte riktigt placera den. När jag läste eftertexterna, insåg jag att jag passerat bron bara härom dan nere i Portugal, då Sverige mötte Danmark och Italien i fotbolls-EM i Porto...där filmen alltså delvis spelades in härom året. Andra delar av filmen har spelats in i vackra Ecuador.