Efter några år som lärling hos Dario Argento (och en dokumentär om denne) och Joe D'Amato (1936 -1999) fick Michele Soavi 1987 göra sin debutfilm som regissör, Stagefright, som gick bättre i USA än hemma i Italien, mest kanske på grund av dålig distribution hemma, och att dubbningen blev för dålig, liksom att musiken byttes ut.

1989 återvände Soavi som regissör, nu med rysaren The church, först menad som Demons 3, efter Lamberto Bavas excellenta Demons och Demons 2 - Soavi både agerade i och var andreregissör till den förstnämnda - men som i Soavis händer fick en helt annan inriktning. Borta är det mesta - men inte allt - av de rena splattereffekterna, borta är zombierna och borta är det ösiga rocksoundtracket. In kom i stället Argentos husband Goblin (här kallade The Goblins...), som förvisso brukar göra fräsig skräckrock men som här skapat ett mer lågmält soundtrack, i maskopi med Keith Emerson från Emerson, Lake & Palmer, men mestadels är det musik av legendariske minimalisten Philip Glass som de framför i egen, opersonlig tappning. Manuset är skrivet av Soavi, Argento och Franco Ferrini, med viss hjälp av Lambeto Bava och Dardana Sacchetti, precis som i filmerna ovan.

The church börjar nånstans i tidig medeltid, där tempelriddare - en hemlig, militär orden - slaktar alla invånarna i en by som misstänks för satansdyrkan. På platsen för detta illdåd byggs en krypta som sedan förseglas, varpå dess arkitekt torteras och dödas, för att sedan muras in bakom sigillet. En 800 år senare har en katedral byggts ovanpå kryptan, och en bibliotekarie som fått i uppdrag att bringa reda i böckerna råkar bryta sigillet och öppna locket och släppa ut allsköns djävelskap. En sinnrik anordning gör att kyrkporten plötsligt stängs och hela katedralen försluts så att ingen kan komma ut - eller in. De tillfälliga besökarna där - ett yngre och ett äldre par, en skolklass, ett blivande bröllopspar och så delar av prästerskapet - av vilka Giovanni Lombardo Radice, alias John Morghen, (ö)känd från ett flertal kannibalfilmer och andra suspekta genrefilmer från 1970-talet, är en - sitter alla fast, och flera av dem börjar hallucinera. Man ser eller hör demoner, ryttare och annat skumt. Den enda som vet en hemlig väg ut är kyrkvaktmästarens dotter Lotten, spelad av Dario Argentos då 13-åriga dotter (med Daria Nicolodi) Asia.

Soavis skuld till Argento är väldigt tydlig i The church. Filmen bygger mer på stämning än en bra, logisk berättelse (liksom så ofta varit fallet med Argento...), och emellanåt är det riktigt, riktigt snyggt och otäckt, i klass med de filmer Argento gjorde på 1980-talet - men aldrig riktigt i klass med dem han gjorde på 1970-talet. En del specialeffekter utfördes av Sergio Stivaletti, välkänd för sitt mångåriga samarbete med Argento, och noteras kan att Fernando Massaccesi, bror till Aristide Massaccesi (alias Joe D'Amato), fungerat som gaffer här (han var alltså ljusingenjör). Soavi själv innehar en liten roll, sin vana trogen. Filmen påstås vara inspelad i Budapest, men det är tydligt att den är inspelad i Tyskland, troligen Berlin.