Snart 60-åriga Stockard Channing är Julie Styron, driven affärskvinna i ett IT-företag. Hon flyger till en okänd stad för att utföra en presentation för en grupp affärsmän, och pratar innan dess konstant i mobilen. Hon erhåller oroväckande information från hemmakontoret. Nånting är uppenbarligen i görningen - men vad?

Till demonstrationen anländer hon, stel av anspänningen, utan sin assistent som skulle kommit med ett annat flyg. Tydligen var detta försenat, för när presentationen är klar anländer denne, Paula (Julia Stiles), med allt sitt bagage till lokalen i fråga. Julie bevärdigar henne knappt med en blick, och Paula har bara att följa efter henne, ut till den väntande taxin och kan bara höra på när Julie per telefon rekommenderar avsked för Paula. Sen försvinner hon ensam i taxin, i riktning mot sitt hotell. Paula sätter sig och väntar på sitt flyg tillbaka.

Lite senare träffar Julie en av höjdarna i företaget över en middag, och hon sitter bara och väntar på beskedet att även hon fockats, men får i stället veta att han ska dra sig tillbaka, och nu är Julie plötsligt VD. Beskedet tar hon emot utan någon som helst glädjeyttring. Över huvud taget verkar hon inte vara i kontakt med sina känslor, och man känner att detta är en kvinna som trampat på många tår för att nå dit hon befinner sig idag - och att hon kanske inte är så lycklig över sina framgångar i karriären. Senare på kvällen dyker Paula upp i hotellbaren. Hon har åter drabbats av flygproblem, och måste stanna över natten. Julie är på lite bättre humör nu, och ber om ursäkt och säger att Paula inte alls fått sparken, och bjuder henne i stället på en rejäl konjak, dyraste sorten.

Kvinnorna, som kan sägas representera botten och toppen på företagsstegen, pratar försiktigt med varandra. Först lite trevande, allteftersom alkoholen löser upp knutarna alltmer förtroligt. Sent på kvällen dyker en av Julies affärsbekanta, Nick, upp. Paula regarerar starkt, och när hon drar Julie åt sidan, avslöjar hon att hon känner igen Nick som den man som våldtog "en mycket nära vän" för fyra år sen. En förfärad Julie anser att de måste "göra nåt", men vad?

Debutanten Patrick Stettner ställer en del frågor om karriärskap kontra kärleksliv för kvinnor i affärsvärlden, och filmen har kallats "In the company of women", med klar referens till In the company of men (Män emellan) av Neil Labute, en film från 1997 om hjärtlösheten bland manliga affärsmän. För det snygga fotot (mestadels från flygplatserna Newark och JFK) står Teodoro Maniaci, som tidigare plåtat Lodge Kerrigans bägge filmer Clean, shaven och Claire Dolan. Alexander Lasarenkos sköna musik ligger som en mjuk ryamatta i bakgrunden, och visst är det en snygg film, men inget som direkt berör. Stockard Channing bär upp det mesta av filmen, och hon är en mycket duktig och erfaren skådis (att hon snart syns i Woody Allens senaste, Anything else, är ju ett överbetyg åt henne) som aldrig blivit nån stjärna, troligen beroende på sitt hamsterliknande utseende. Julia Stiles gör inte alls bort sig heller.

The business of strangers hade urpremiär på Sundance Film Festival i januari 2001, och visades på Stockholm Film Festival på hösten samma år. Regissören Patrick Stettner nominerades för bästa regi på bägge festivaler, och vann de facto i San Fraciscos snart 50 år gamla filmfestival, den första i USA som visade utländska filmer. Även Channing har erhållit priser för denna film, medan Stiles fick nöja sig med en nominering från den internationella presskårens Golden Satellite Awards.