Cropsy är en grinig och supande vaktmästare på kollot Camp Blackfoot. Kidsen skyr honom som pesten och några grabbar bestämmer sig för att skrämma skiten ur gubbjäveln en mörk natt. När Cropsy ligger och snarkar i sin säng smyger de in en ruttnande dödskalle med ett brinnande ljus inuti som de ställer framför sängen. Gänget samlas utanför Cropsys fönster och bankar på rutorna för att han ska vakna. Men grabbarna sätter sprattet i halsen när Cropsy flyger upp och råkar dra ner dödskallen på sängen som tar eld. Så småningom tar även Cropsy eld och vacklar skrikandes ut i natten som en brinnande fackla.

Efter fem långa år kan Cropsy lämna sjukhuset St. Catherines där han har vårdats för sina svåra brännskador. Psykologer har försökt få honom att förlåta dem som orsakade olyckan men den deformerade, och numera ständigt tystlåtne, Cropsy vill hämnas på allt och alla. Han knallar ut på gatan iklädd hatt, mörka solglasögon och en rock. Dessvärre lyckas en övertygande prostituerad kvinna locka in honom i hennes lägenhet. Hon tänder en lampa och skriker rätt ut när hon får en skymt av hans ansikte. En bevisligen instabil Cropsy drar fram en sax som han sätter i kvinnan och slänger ut henne genom ett fönster.

På Camp Stonewater är det fullt med unga killar och tjejer under sommarlovet. Dit har tyvärr också vettvillingen Cropsy tagit sig. I bagaget har han en häcksax som lär komma till användning när han ska ta livet av kopulerande ungdomar i skogen.

The Burning kom 1982 och hamnade genast i onåd hos censurmyndigheter världen över (filmen är fortfarande totalförbjuden i Sverige). Det var faktiskt de numera mäktiga Miramax-bröderna Bob och Harvey Weinstein som var inblandade i filmens manus och produktion. För regin svarade Tony Maylam som tidigare gjort sig ett namn som konsertfilmare (bl a Genesis). Han skulle senare göra Sci-fi-rysaren Split Second med Rutger Hauer. Klippningen gjordes av Jack Sholder (regissören av The Hidden och Terror på Elm Street 2). Musikansvarig var Rick Wakeman, den gamle keyboardisten från popbandet Yes.

Trots det tydliga släktskapet med jättehiten Fredagen den 13:e är faktiskt inte The Burning dum alls. Visst har vi sett det mesta tidigare, men det är väl genomfört. Här finns top notch-splatter, en deformerad mördargalning, massor av smygande i skogen, en omotiverad duschscen och alla som har sex förlorar inte bara oskulden, utan även livet, på kuppen.

En särskilt minnesvärd - tillika klassisk splatterscen - utspelar sig ute på sjön. Ett par kids är försvunna och en kille bygger en flotte och drar tillsammans med några kompisar iväg för att leta. De närmar sig en övergiven kanot men innan de kommer fram far den ohygglige Cropsy upp ur vattnet. Man får bara se hans konturer i motjus, men det är ruskigt snyggt och liknar scenen där Leatherface gör sin motorsågsdans i slutet av Motorsågsmassakern. Cropsys häcksax viner genom skinn och ben och när allt är över har samtliga på flotten massakerats. Mannen som skapade make up-effekterna var ingen mindre än ikonen Tom Savini (Dawn of the Dead).

Det var några rookies som dök upp framför kameran i The Burning. Vi kan bl a beskåda en hårfager Jason Alexander (TV-serien Seinfeld) i en huvudroll och Holly Hunter, Oscarbelönad för Pianot, skymtar förbi i ett par scener.