Matt Damon och Ben Affleck etablerade sig tillsammans i Hollywood för tio år sedan, i och med genombrottsfilmen Will Hunting. Det var 1997 som de två inte bara hade huvudrollerna i en av årets mest kritikerhyllade draman, utan även faktiskt fick en varsinn Oscar för bästa originalmanus. Åren efter tycktes Affleck ha en förkärlek för storsvulstiga filmer med monsterbudget, medan Damon alltid tycktes välja sina roller lite smartare. Det blev särskilt tydligt 2002 när Affleck landade rollen som Jack Ryan i The sum of all fears, samtidigt som Matt Damon spelade huvudrollen i The Bourne identity.

När nu Damon för tredje gången kliver in i karaktären Jason Bourne i The Bourne ultimatum, behöver han inte skämmas för sina insatser. Bourne-filmerna har varit särskilt lyckosamma med sin rakt-på, smarta och nertonade euroaction. Inga storstilade kulisser eller konstlade sammanhang, istället får vi en hyfsat realistisk och karaktärsdriven handling där vi förflyttas från den ena grådaskiga europeiska staden till den andra.

I The Bourne ultimatum söker ex-CIA-agenten Jason de slutliga svaren på den ständigt levande frågan - vem är jag? I vaga minnesbilder ser han sitt förflutna och det plågar honom under hans jakt på sanningen. Vi kastas in i handlingen i en hetsig jakt på liv död i Moskva, där Jason tvingas slå sig fram mot ytterligare en pusselbit. Därmed sätts nivån redan från start. Därefter fortsätter jakten i stad efter stad, mot det oundvikliga slutet - konfrontationen.

Bloody Sunday-regissören Paul Greengrass återvänder här till registolen efter den förra filmen, The Bourne supremacy. Greengrass lyckas alltid skapa nerv i sina filmer, så även här. Bourne-filmerna har gett en liten injektion av realism och sans i en genre bestående av stegrande överdrifter, vilket känns befriande. Vi kanske skulle ha påminnt om detta faktum inför The Bourne ultimatum. För problemet med just The Bourne ultimatum är att det stundvis känns som skaparna har fått lite prestationsångest. Det finns inte en död stund i hela filmen, trots det känns det som om den periodvis trampar vatten i all hast. Även actionscenerna svävar ut och för en stund där, i en svettig slagserie, trodde jag att Jackie Chan hoppat in som body double för Damon. Julia Stiles repriserar sin roll och figurerar återigen som hjälplös, söt och äppelkäck flicka. Vi får inte ens se Jason lägga an på henne, annat än lite vagt sådär. Tack för det.

Jag tror inte vi kommer få se någon bättre actionfilm i höst. The Bourne ultimatum har egentligen allt - häftiga biljakter, nerviga katt-och-råtta-jakter med dragna pistoler och en smart handling med tät dialog. Dock så kan jag bara konstatera att lika recensentklyschig förgående mening var, lika tråkigt bekant börjar vi nu bli med det här upplägget, när vi nu för tredje gången egentligen fått sett ungefär samma sak. Höstens actionfilm är det, trots allt!(?)