Benchwarmers är inte för var och en, men gillar du filmer med lyteskomik där elaka människor kletar in getskit i ansiktet på feta pojkar, samt släpper en rejäl köttgrytefis i nosen på dem, då är Benchwarmers filmen för dig. OCH mig (har aldrig kunnat tacka nej till getost...)!

Benchwarmers är en sån  film som, liksom Big Mommas hus 2, får rutten kritik överallt - utom på Vujer Filmtidning - den enda nättidning om film du behöver - och varför det? Jo, för att här är vi inte fina i kanten, här gillar vi skit, kult, skräp, dynga, kvinnor i kedjor och/eller fängelse, naziploitation, nakna nunnor i svart läder, exploateringsfilm och allt annat härligt jag just nu inte orkar rapa upp. Benchwarmers innehåller inte ett endaste begåvat ögonblick - jag lovar - men desto mer av fyllehumor, kräkande herrar vs. uteskithus, barn som läthpar litervis med spott, en Jon Lovitz i fin form OCH Jon Heder, stjärnan från Napoeon Dynamite (en av de där filmerna som bara växer), samt en mjäkig Rob Schneider som ju är som bäst när han skrivs in i nån film i en biroll med bästa polaren Adam Sandler i huvudrollen (som 50 first dates). Som huvudaktör måste han ta all trevlighet, mjäkighet, mesighet...och vem fan vill vara Bamse? Benchwarmers är snorigt rolig, men ingen Oscars-kandidat, OK? Ynf!

Sensmoralen är densamma som i alla Adam Sandler-producerade fimer; största nollan får den blondaste bruden med de största melonerna, bara han är snäll. Kanske inte alltid så korrekt, men en skön tanke. Ät upp din jävla gröt, så får du porka Yngwe Malmsteens ex, Erika...! Vad filmen handlar om? Baseboll...tror jag.