One two, Freddy's coming for you. Three four, better lock your door. Five six, grab your crucifix. Seven eight, better stay up late. Nine ten, he is back again!

Del fem i Elm Street-serien kretsar kring Alice Johnson (Lisa Wilcox), som överlevde förra filmens hemskheter, och hennes pågående graviditet. Efter ett besök på mödravården dyker det upp signaler på att allt inte är frid och fröjd. Det finns tecken på att hon bär på ett litet rötägg som Freddy Krueger lyckats avla fram.

Som vanligt är det ingen i hennes bekantskapkrets som tror henne när hon berättar att mardrömsfiguren Freddy är tillbaka. Och för att kunna förinta honom för alltid (dvs. tills nästa rulle dyker upp) måste hon leta i hans förflutna.

Terror på Elm Street 5 är regisserad av Stephen Hopkins, som skvallerläsare känner igen för sina dejter med sötnosen Heather Graham. Rent jobbmässigt har han gjort ett par bra actionfilmer i form av Rovdjuret 2, Judgment Night och Blown Away. Men den här filmen har han inte lyckats resa upp ur medelmåttighetsträsket.

Upplägget är väldigt likt föregångarna och idén med Freddys son blir inte vad man väntat sig. Lite halvslappa effekter och inte ens Robert Englunds cyniska repliker är det någon snärt i. Måste dock berömma den finfina designen på Freddys barnvagn och en scen där en man växer ihop med sin motorcykel. Filmen släpptes endast på video här i Sverige, 3.20 minuter kortare än filmskaparna tänkt sig, samtidigt som medborgarna kunde hyra den oklippta "familjeunderhållningen" Salò. Smakcensur smakar inget vidare...


Trivia 1: en av filmens manusansvariga är Leslie Bohem, f.d. basist i kultbandet Sparks och dessutom författare till katastroffilmerna Daylight och Dante's Peak.

Trivia 2: Terror på Elm Street 5 blev faktiskt belönad/hånad med ett Golden Raspberry för sämsta filmlåt; Bring your daughter to the slaughter med Bruce Dickinson.