De flesta känner nog till historien om Tarzan. Barnet som växer upp bland gorillor och andra djur i djungeln. Växer upp till en man med egenskaper från många djur. Det har gjorts mängder av filmer om Tarzan. Disneys produktion baseras på grundhistorien av Edgar Rice Burroughs.

En aphona hittar en liten pojke i ett övergivet hus i djungeln. Hans föräldrar har dödats av en djungelkatt. Hon adopterar pojken och kallar honom Tarzan. Vi får först följa Tarzans uppväxt från pojke till ung man. Där han gör allt för visa för gorillornas ledare att han tillhör dem. Självklart dyker det upp andra människor i djungeln. En av dem är Jane och den klassiska repliken "Me Tarzan, you Jane" finns naturligtvis med. Det är nu Tarzan står för dilemmat, tillhör han människorna eller aporna? Det här är ju också filmens budskap. Du kan bara vara den du är själv.

Jag såg den här filmen med en massa barn och med svenskt tal (som är utmärkt dubbad). Barnen skrattar högt åt Tarzans "barnsliga" framträdande. Vilket är genialiskt av Disney som där får kontakt med barnen direkt. Som vanligt när det gäller Disney-film så är det spännande och lite läskigt och även här skrattar barnen åt sin rädsla och det är underbart att höra i salongen som vuxen.

Nu vill jag inte säga att den här filmen är endast för barn, det är den inte. Det är ju familjefilm för alla åldrar och det är ytterst välgjort. Animationen håller hög klass och filmens bakgrunder är riktigt snygga. Idag används mycket dataanimation som hjälpmedel men det ser jag som en fördel. Bakgrunder och kameraåkningar får ett mer naturligt och häftigt uttryck. Även om jag idag imponeras mer av de äldre filmerna som är helt tecknade för hand. Det enda påfrestande kan kanske vara Phil Collins musik som tyvärr inte är bra och spelas alldeles för mycket i filmen.