Då jag läste att Almodóvars Tala med henne handlar om en man som vårdar en kvinna i koma fick det mig inte direkt att rusa till biografen. Jag menar, hur spännande verkar väl det på en skala? Ändå blev det till sist alltså att jag såg filmen. Och trots att här faktiskt finns inte bara en utan två kvinnor som ligger i koma, så råder inte riktigt det dystert pretentiösa allvar jag fruktade.

Den första kvinnan i koma är Alicia, en ung ballettdansös som då filmen börjar legat medvetslös i fyra år. Under dessa år har hon kärleksfullt vårdats av sjuksköterskan Benigno, en ganska udda men till synes harmlös ung man som i hemlighet var förälskad i henne redan innan hon hamnade i koma. Han bor mittemot där hon brukade öva ballett, och en gång fick han till sin bitterljuva lycka tillfälle att prata med henne. Den andra kvinnan i koma är i filmens början fortfarande fullt frisk. Hennes namn är Lydia och hon är en berömd kvinnlig tjurfäktare. (Almodóvars fascination för tjurfäktning har ju även tidigare satt sina spår, inte minst i Kärlekens matadorer.) Hon inleder här en, som det ska visa sig, ganska kortlivad romans med den känslige argentinske journalisten Marco.

Fast det är inte dessa kvinnor som står i centrum för handlingen, utan Almodóvar koncentrerar sig för ovanlighetens skull på männen; Benigno och Marco. Trots alla sina olikheter förenas dessa av det gemensamma öde som drabbat deras älskade, och så småningom av en allt djupare vänskap. Även om likheterna i deras situation är uppenbar finns det dock en fundamental skillnad. För Marco är det slutet på en relation då Lydia hamnar i koma, för Benigno är det tvärtom början på en relation då Alicia hamnar i koma.

I grund och botten är filmen en slags tragedi, men det hindrar inte att den är gjord med en del humor och lekfullhet. Detta tar sig inte minst uttryck i en gammal svartvit stumfilm Benigno sett och återberättar för Alicia, och som även tittaren får se delar av. Vad som först framstår som ett smålustigt mellanspel visar sig emellertid längre fram ha den allra största betydelse för handlingen.

Tala med henne når väl inte riktigt upp i samma klass som hyllade Allt om min mamma, men en mycket bra film är det, och en film jag tycker borde kunna tilltala en ganska bred publik.