Tomas Milian (eg. Tomás Quintín Rodríguez) ville ta det lite lugnare i sin andra film för Umberto Lenzi, efter stenhårda Almost human året innan, och för den delen Lucio Fulcis blodiga western Four of the apocalypse som hade urpremiär fyra dar innan Syndicate sadists...). Och visst, för att vara en film av ökände Umberto Lenzi, med de tre kannibalfilmerna Man from Deep River/Deep River savages, Eaten alive! och den värsta av dem alla, Cannibal ferox (läs om dessa tvivelaktiga klassiker här), är Syndicate sadists en ganska tam film, en riktig mjukis-action. Förvisso bjuds vi på övervåld på både män och kvinnor, liksom långa skottdueller med dum-dum-kulor, men vi slipper se en massa djur dödas (på riktigt), som i hans kannibal-alster.

Kubanen Milian spelar den sedvanlige enstöringen, här med namnet Rambo (förklaring följer nedan). Han återvänder till Milano efter ett halvårs bortovaro och hälsar på polaren Pino och hans familj. Pino jobbar på ett privat bevakningsföretag - Milano var en oerhört våldsam stad vid den här tiden, med både fascister och kommunister som terroriserade staden jämte vanliga kriminella. Folk vågade knappt gå ut efter mörkrets inbrott, och privata säkerhetsföretag av den typ Pino jobbar på, Mondialpol, var inte ovanliga. Trots bevakning från en anställd vid Mondialpol kidnappas en son till en rik snubbe, och Pino tror sig veta vilket gäng som ligger bakom. Han ber Rambo haka på och hjälpa till att lösa fallet, men denne vagabond och särling har ingen större lust att riskera sitt liv, utan rekommenderar att Pino överlämnar ärendet åt polisen. Men Pino vill gärna befordras, och åker iväg och bedriver egen undersökande verksamhet, vilket så klart slutar illa, fan så illa. Han blir ihjälslagen av banditerna, de elakingarna, och nu blir Rambo lite purken.

Nu vidtar en historia som - vilket Lenzi själv erkänner i en intressant intervju på den splitter nya DVD:n - helt och hållet har "inspirerats" av elva år äldre För en handfull dollar (som ju, vilket alla initierade känner till, "inspirerades" av Kurosawas Livvakten (1961), vilken i sin tur lånade sin berättelse från Dashiell Hammetts Red harvest, som blev till filmen Roadhouse nights redan 1930). Här intrigerar Rambo och involverar två gangsterligor i sina listiga planer, som helt och hållet går ut på att dessa ska förinta varandra, med benägen hjälp av Rambo själv. Det blir en hel del skjuta av innan de alla är bortsmetade från jordens yta, och när filmen är över är det bara skittuffe Rambo kvar. Så är han också slängd i både karate (trots att fingrarna på hans attackerande hand alltid spretar åt alla håll, tvärs emot hur det går till i karate - tummen ska ju ligga parallellt med övriga fyra fingrar), pistolskytte och käften, samt kör han även motorcykel som en hel karl.

Tomas Milian hade köpt en pocketbok på en flygplats i USA i början av 1970-talet vid namn First blood av David Morrell. Jepp, den som filmatiserades med Sly Stallone 1982, en mycket bra film för övrigt (och den har absolut ingenting med de två vidriga uppföljarna att göra). Boken skrevs 1972, och Milian ville tvunget göra en film med det namnet i. Och resultatet blev en film vid namn Rambo vs the city, en titel som det italienska filmbolaget höll för "omöjlig", varför den döptes om till trista Il giustiziere sfida la cittá, nånting om "Rättvisan "hm-hm" staden". I Europa utanför Italien fick den heta One just man, medan den i USA först hette Syndicate sadists, därefter Rambo's revenge, av uppenbara skäl. På amerikansk DVD heter den nu Syndicate sadists, men det är bara en halvdan poliziotteschi (italiensk snutfilm), som ju var den genre som regerade den italienska filmmarknaden den första halvan av 1970-talet, efter att spaghettiwestern dött ut och folk tröttnat på skräckfilmer och gialli.

Det är lite sorgligt att se den här 70-årige Joseph Cotten i en ganska kass roll som Paternò, ledare för en gangsterfamilj, men han skulle komma att göra ännu sämre filmer i Italien, som Sergo Martinos The island of the fish people 1979...förresten så är det storebror Luciano Martino som producerat Syndicate sadists. Och Milian och Lenzi gjorde ytterligare fyra hårda filmer ihop, varav åtminstone The tough ones också är på gång på DVD. Att Milano var en livsfarlig stad bekräftas av att tre i filmteamet dog inom nåt år; den pojke som spelar Milians brorson knarkade ihjäl sig, en av skådespelarna sköts ihjäl av en förlupen kula vid ett rån, och en tredje person tog sitt liv.