Se den här filmen innan alla andra gjort det, för det kan förstöra nöjet för dig! Switchblade romance, som heter Haute tension ("Högspänning") på originalfranskan, är en riktigt bra slasherfilm om två tjejer, Alex och Marie, som åker hem till den senares föräldrahem på bonnvischan för att plugga över helgen. Marie tråkar den kortklippta pojkflickan Alex (som i hemlighet är förtjust i Marie) för att hon ännu är oskuld, och för att hon alltid avvisar killar som stöter på henne.

De hinner knappt mer än installera sig i huset förrän en sjaskig varubilschaufför ringer på dörren, och när Maries far öppnar säger det smack i plytet på honom, och han knivhuggs i huvet utan pardon. Chauffören, en gubbe klädd i overall och keps (och som spelas av Philippe Nahon, som i regel medverkar i både Mathieu Kassovitz och Gaspar Noés filmer), tar sig in i huset och avslutar sitt ärende genom att han sliter huvet av den stackars fadern i en otroligt blodig scen som säkert hade tillfredsställt TV-kanalen al-Jazira. Så heter också sminkören Gianetto De Rossi, en veteran som gjort liknande trevligheter för tre av Lucio Fulcis grövsta filmer, Zombie flesheaters, The house by the cemetery och The beyond, samt filmer som Let sleeping corpses lie! och Piraya II (men även åt andra typer av film, som Dune och Once upon a time in the west/Harmonica - en hämnare). Chauffören fortsätter i alla fall sin mission, och slaktar först modern innan han så skjuter Maries lillebror. Marie själv har han bundit fast och tar senare med ut på en tripp i sin varubil. Alex följer efter, gömd i bilen, men kan inte få loss Marie utan hakar på tills de stannar vid en bensinmack, där en anställd möter sitt öde i form av en rejäl yxa. Mer bör inte sägas om handlingen utan att förstöra nöjet.

Denna suveränt suggestiva, blodigt brutala och realistiskt råa slaktarfilm håller en på halster större delen av filmen, och detta med hjälp av trovärdiga aktörer, ett hyfsat manus i all sin enkelhet och ett driv i regin där vi aldrig tillåts koppla av, och där den ödesmättade elektronmusiken förstärker skeendet. Emellanåt kopplar chaffisen av med lite fransk schlager, och det ljuder visst en låt av Muse också vid nåt tillfälle. Men här finns inga gigantiska mördare i hockeymask, eller övernaturliga spökmördare i halloweenmask, ej heller nån krokförsedd skummis i regnrock. Bara en bonnig chaufför med sina leksaker; yxa, kniv, gevär och en enorm jävla motorsåg som till och med Leatherface skulle imponerats av.

Manusförfattarna Grégory Levasseur och Alexandre Aja (eg. Arcady, tillika regissör) har gjort ett par filmer ihop, och här har man helt rätt struntat i att försöka psykologisera orsaken till varför mördaren gör som han gör. Det är pang på från första början, och sen bara eskalerar det. På gränsen till en fyra, men det dåliga ljudet sänker betyget en aning (å andra sidan heter hunden Hendrix, vilket höjer betyget i motsvarande grad). Så våga prova på en fransk skräckfilm, inspelad i Rumänien i fjor med en belgiska (med det malplacerade namnet Cécile De France, från Den spanska lägenheten) som Marie, och Maïwenn Le Besco från Léon som Alex. Hon är för övrigt mor till Luc Bessons dotter Shina, och en av många, unga läckerheter denne avverkat genom åren (han brukar tröttna när de fyllt 20...). Jag garanterar knappt 90 svettiga minuter...!