Sarah Morton är en succéartad kioskdeckarförfattare som lider av brittisk klimakteriedepression, typ det är så taskigt väder här och det har gjort mig gammal, grå och oattraktiv. Även om hon har ett förhållande med sin förläggare John, känner hon att livslusten är på dekis och att hon dessutom saknar inspiration till sin kommande bok. John råder henne att låna hans lantställe i Frankrike där hon kan vila ut i solskenet. Huset visar sig vara ett riktigt drömpalats där hon snabbt känner sig hemmastadd.

Men glädjen skingras snabbt när Johns franska dotter Julie kommer på besök och säger att hon också ska bo där under sommaren. Inte enbart blir Sarahs skrivfrid saboterad. Hon får även finna sig i att dela bostad med en nymfomanisk blondin som till synes verkar få sin säng gästad av byns samtliga karlar. Eller som hon själv säger det: ”jag har växt upp här”, insinuerande oskulden som inte längre är oskuld och en omedelbar dragkrok på alla grannar av motsatt kön.

Julie väcker till en början avsky hos Sarah, eftersom hon utstrålar en ungdomlig frihet som länge varit väck henne själv. De är helt enkelt varandras motsatser, även om Sarahs egna upplevelser av det frigjorda sextiotalet börjar göra sig påminda vid åsynen av Julie. Och genom att Sarah börjar känna en sexuell nyväckelse, fascineras hon alltmer av den blonda fransyskan som snart vävs in i hennes bok.

François Ozon är van att hantera medelålders kvinnor och deras sexualitet i sina filmer. Det märks inte riktigt i hans nya film. Även om det finns ett upplägg med många möjligheter i Swimming Pool känns det tyvärr som han använder sig av alltför många stereotyper - den gråa brittiskan som möter den exotiska (unga) fransyskan är väl den allra tydligaste. Att Julies sexuella begär dessutom visas bottna i vissa psykiska problem gör inte Ozons film bättre. Mestadels blir det ett rejält gubbsjukt utforskande av (Ozons stammis) Ludivine Sagniers kropp, där det känns som Ozon med sina tidigare filmer (till exempel 8 kvinnor) har tillskansat sig ett alibi för dessa manövrer. Att Swimming Pool sedan etablerar ett små-Lynchianskt motiv till relationen mellan Sarah och Julie hjälper stundtals, men tyvärr kommer det något i skymundan. Och då hjälper det inte heller att Charlotte Rampling är i högform. Trots en fin ansats blir Ozons film inget mer än ett präktigt magplask.