Kanske är det här vad folk behöver just nu. Sentimental berusning för att få bort tankarna från krig och elände. Själv får jag baksmälla efter tio minuter.

Sören Kragh-Jacobsen är en erkänd dansk barnfilmsregissör och ligger bakom en av de bättre Dogma-filmerna - Mifune. Nu har han tagit med sig stjärnan från den filmen, Iben Hjejle, och begett sig till Skottland för att berätta en komisk saga om livets tokroliga oförutsägbarhet. Med hora och madonna-kvinnoperspektivet i bakgrunden återger Kragh-Jacobsen en historia om en kvinna som säljer sin kropp för att vara surrogatmor åt en steril adelssläkt i behov av arvtagare. På så sätt tror han att han ger ett nyanserat inlägg i en alltjämt aktuell diskussion om kvinnors sociala roll. Snarare blir det en infektion av densamma.

För det första ska de faktum att Ibens rollfigur Marie dricker mycket och ligger med killar hon raggar på krogen symbolisera att hon är smutsig. En doft av 1800-tal, månne? För det andra ska hennes motvilja till barnafödande självklart besegras. Hon är ju uppenbart en godhjärtad madonna bakom allt snack om abort. Att Anders Thomas Jensens manus och Kragh-Jacobsens regi tar en kvinnas ställning är kanske behjärtansvärt, men att bygga det på så grova klyschor torde nästan vara straffbart.

Vill man se intelligenta filmer om kvinnor som gör vad de själva vill, rekommenderas hellre Lynne Ramsays Morvern Callar eller Karyn Kusamas Girlfight. Vill man se något roligare är det bara att slå på TV:n nästa gång Stefan och Krister dyker upp.