Jag vill inte påstå att det var på grund av filmen Super size me som McDonald's VD (eller CEO, chief executive officer, som det heter på "svenska" numera), Jim Cantalupo, dog i april i år, efter blott ett år på posten (han hade egentligen redan pensionerat sig 2002). Eller ens att det var på grund av för mycket snabbmat. Faktum är att det var han som införde Adult happy meal, en salladsmiddag utan fet dressing och med mineralvatten att dricka - och stegräknare som "leksak", detta efter allt häftigare kritik för att man har för mycket fett, socker och salt i sina menyer.

Morgan Spurlock mådde själv inte så bra efter att ha levt uteslutande av vad McDonald's erjuder i 30 dagar, tre måltider per dag. Faktum är, att efter tre veckor uppmanade flera smått chockade läkare honom att omedelbart upphöra med denna bisarra diet, då den höll på att ta livet av honom. Levern - som av en läkare liknades vid "paté" - var på väg att drabbas av cirros, nåt som annars mest är vanligt bland alkoholister, och han led av förhöjt kolesterolvärde, huvudvärk, humörsvängningar, yrsel, sömnproblem, kraftlöshet...men han bet ihop och fortsatte trycka i sig hash browns, milk shakes, pannkakor med lönnsirap och Big Macs i ytterligare en vecka. Med katastrofalt resultat - han gick upp tolv kilo, kolesterolhalten steg med 30% och levern höll på att packa ihop för gott. Beräkningar visade att han stoppat i sig 13,5 kg socker (nästan ett halv kilo om dan!) och 5,5 kg fett under denna ödesdigra månad. Och då supersajsade han ändå bara de gånger personalen uttryckligen frågade honom om han ville, totalt nio gånger varav fem i Texas, där allt och alla är störst, och USA:s "fetaste" stad, Houston, ligger.

Vad vill Spurlock då ha sagt med det här? Jo, förutom att filmen är enastående underhållande, så vill han ju få oss att inse hur farlig denna mat är. Långt farligare än han själv eller nån annan - dietister och näringsexperter undantagna - hade kunnat förutse. Och då inte bara den friterade maten och läsken, utan även den rejält sockrade frukostyoghurten (med otroligt söta flingor till), liksom salladen med den ytterst feta dressingen, den söta ketchupen, kakorna, glassen...allt utom vattnet i kranen. Ja, egentligen är det väl bara själva hamburgarköttet som är OK, medan den feta osten och det vita brödet är helt värdelös mat som förvisso ger en ett tillfälligt lyckorus - men snart är man hungrig och deppig igen, och likt en pundare bara måste man ner på McShit igen för en ny runda burgare med extra allt.

Super size me inleds med en hälsoundersökning (läkaren är noggrann och kör även upp ett finger i röven på Spurlock, fråga mig inte varför) där det konstateras att han är vid mycket god vigör. Sen bär det raskt utför, och han går upp hela sju kilo redan första veckan. Han besöker skolmatsalar som enbart serverar snabbmat och godis - men ingen läsk, "bara" Gatorade (som är minst lika sött som läsk...). Han frågar en niondeklass om de vet vad "kalori" är för nåt, och liksom folk på stan är det ingen som kan svar på det. "Nånting man ska undvika" är det närmsta korrekt svar han kommer, vilket ju bara bekräftar myten om de korkade jänkarna. Han besöker en skola för "problembarn", där man portförbjudit skräpmat och enbart serverar vällagade nyttigheter, och resultatet har blivit elever som är mer koncentrerade och presterar så otroligt mycket bättre. De blir smartare helt enkelt. Borta är de tillfälliga rus snabbmat med raffinerat socker i ger, borta är kicken man får av en burgare med pommes. I stället blir eleverna uthålliga och orkar med att sitta still i skolbänken en hel dag.

I ett land som tycks ha avskaffat gymnastiklektionerna (är vi inte på väg dit i Sverige också?), och där barn ser 10.000 reklaminslag för mat och godis om året, känner igen Ronald McDonald men inte George Bush eller George Washington är det kanske dags att ta sig en funderare. Åldersdiabetes ökar idag bland folk som aldrig tidigare haft sådan, alltså folk under 40. Att få denna sjukdom i unga år, vilket är en av riskerna med extrem fetma, förkortar i princip livet med 20 år, och i USA har kostnaderna för diabetessjuka mer än fördubblats under 90-talet, alarmerande siffror. Och Spurlocks tjej som är vegan blir alltmer förtvivlad och beklagar sig så småningom över hans oförmåga att ha sex med henne. "Jag får rida honom...", konstaterar hon, "...han orkar inget annat". Även uthålligheten är tydligen som bortblåst. Humörsvängningarna som kommer av den snabbt sjunkande blodsockerhalten skulle normalt tära på förhållandet, men nu vet ju bägge att detta är slut efter en månad. Fast det tog Spurlock 14 månader att bli av med tio överflödiga kilon. De sista två har han kvar än idag.

Lär vi oss nåt av detta? Tja, McDonald's i USA avskaffade super size-möjligheten sex veckor efter filmpremiären vid Sundance Film Festival i januari i år, där den för övrigt vann regissörspriset. Jag vet inte hur det förhåller sig i Sverige, men det räcker ju med att gå till affären och se hur stora chipspåsarna blivit. Det är "Familjepåse" hit och "King Size" dit, liksom läskflaskorna bara blir större och större. För 20 år sen fanns väl inte de där 1½-litersflaskorna i plast. Nu finns det både två- och trelitersflaskor, så visst finns symptomen här också, om än inte lika tydligt och uttalat som i USA. Och än så länge erbjuds barnen riktig, lagad mat i skolor och på dagis, men debattens vågor har gått rätt höga i höst avseende godisförsäljningens vara eller icke vara på diverse skolor i riket. Och McDonald's har ju problem, i och med att man för första gången i historien inte längre ökar antalet restauranger utan i stället fått stänga ett tusental de sista åren (antalet restauranger ligger väl på runt 30.000 världen över), framför allt på grund av galna ko-sjukan. Därför har man satsat på andra affärsområden, och deras kontroversiella, helautomatiska Tik Tok Easy Shop-affärer, som funnits i USA i två år nu, är det väl bara en tidsfråga innan vi får se i Sverige. Med tillhörande DVD-uthyrningsautomat.

Morgan Spurlock inspirerades av den stämning två överviktiga, amerikanska tonårstjejer lämnade in mot McDonald's för två år sen - och som de förlorade - till att göra denna dokumentär där han själv utgör försöksobjektet. Han är fullständigt medveten om att ingen människa lever på McD. allena, men visst finns det människor i USA som bara äter hamburgare, pizza, tacos och annan snabbmat, som egentligen inte borde kallas snabbmat för att du serveras snabbt (vilket alla vet som stått och köat medan personalen står och snackar skit...), utan för att den är lättäten (mjukt, plufsigt bröd, malet kött...) och snabbt mättar. Men du blir lika snabbt hungrig igen, då det mesta består av fett, socker och andra tomma kalorier. Människans sug efter söta och feta livsmedel är naturlig och nedärvd, en ren överlevnadsfråga, men idag behöver vi i västvärlden ironiskt nog inte bekymra oss över bristen på mat, utan över överflödet av mat. Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsken bland både män och kvinnor, och med en alltmer ansträngd sjukvårdsbudget borde man kanske sätta varningsskyltar på snabbmatsrestauranger och feta livsmedel i butiker?

Super size me drog i våras in $11,5 miljoner bara i USA, att jämföras med en produktionskostnad på $300.000. En lyckad dokumentär över ett av västs största gissel idag, övervikt, har det i alla fall blivit. Den är fetbra.