Det finns ingen genre som är lika genuint amerikansk som västernfilmen och så har det varit ända sedan Hollywood slog upp sina portar. Filmerna rymmer en mytbildning som återspeglar både den amerikanska identiteten och historien. Miljöer och rollfigurer återkommer ständigt. Handlingen kretsar kring den mystiske främlingen, revolvermannen som personifierar västerngenrens anda. Han är tystlåten kraftfull och vågar se döden i vitögat. Omgiven av de fria vidderna är karaktärerna mer arketyper än verkliga personer. Genren vilar på enkla grunder som riskerar att göra filmerna enahanda, men en regissör som förstår traditionen och behärskar konventionerna kan göra mycket av en västern. Bland alla stora västernregissörer finns Sergio Leone som lyckades införliva sin egen vision i genren. Han är undantaget som bekräftar regeln. Spagettivästern i allmänhet är mer produkter av sin tid än något minnesvärt. Vem kommer idag ihåg den italienska stjärnan Giuliano Gemma.

Nu har Piotr Uklarsky, en polsk klåpare bosatt i New York, fått för sig att han kan bidra men något inom genren. Hans, enligt festivalprogrammet, största merit tidigare är en fotoutställning med Hollywoodstjärnor i Naziuniformer 1998. Förmodligen har idén till filmen uppstått en sen kväll i sällskap med vodka och någon Leonerulle. Summer love börjar som så många västerns med att en mystisk främling dyker upp på krogen i en liten gudsförgäten håla. Den här främlingen har med sig liket av en skurk värd 500 dollar. Några pengar får han inte och efter att ha flörtat med krogens kvinnliga storbystade bartender utvecklar sig filmen snabbt till ett triangeldrama med hålans försupne sheriff som tredje part. Ett skottdrama tvingar främlingen att fly och snart har han ett uppbåd med sheriffen och ett gäng blodtörstiga neandertalare efter sig. Jakten kännetecknas av snirkliga vägar, svek och ett vilt skjutande alltmedan man som publik försöker hitta en väg in i Piotr Uklaskys vodkatöcken. Filmen är full av psykologiska kullerbyttor som till exempel sheriffens fetischistiska dyrkan av sydstatsuniformen och traumatiska minnen. Spriten eller rättare sagt vodkan flödar hela tiden och det är svårt att inte kalla Summer love för historiens första vodkavästern.

Summer love är inspelad i södra Polen i något som ser ut att vara ett gammalt stenbrott. Genom oväntade och tvära bildvinklar försöker Piotr Uklansky skaka liv i berättelsen och göra filmen intressant. Jag har dock svårt att se något originellt eller för delen provokativt i hans film. Den är bara genomusel, men jag måste erkänna att musikvalet är kul; att lägga in en låt med pappa Ben skvallrar om att han har sett något avsnitt av Bröderna Cartwright. Annars märks det att Sergio Leone är den stora inspirationskällan. Den mystiske främlingen är emellertid inte av Clint Eastwoods kalliber och storyn mest en blodig soppa. De polska skådespelarna bidrar med förvirrat mummel på bruten engelska till filmens uselhet. Filmmakarna har lyckat engagera Val Kilmer som affischnamn, men hans insats är minimal. Han är nämligen liket som främlingen kommer in till staden med. Varför han lånar ut sitt namn till en sådan här film är en gåta. Det är också svårt att förstå hur Stockholms filmfestival resonerade när man plockade in filmen i sitt program.