Jag är ruskigt imponerad. Vilken annan svensk filmregissör skulle ha modet att gå från att göra en Oscarnominerad filmatisering av en uppskattad roman till att göra en rysare? Och det dessutom i ett filmklimat som ser genrefilm som något man knappt vågar nudda vid ens med en tång? Om vi ser tillbaka på de senaste tio åren, kan jag på rak arm bara komma på fyra filmer med sådana ambitoner: Evil Ed, Camp Slaughter, Det okända och Sleepwalker. Samtliga rejäla floppar och endast de två sistnämnda (överraskande nog) sevärda. Så att Håfström vågar gå en annan väg än resten av sina kollegor som vill bli en ny Ingmar Bergman är en riktigt positiv överraskning. Men filmen då?

En internatskola är en lagom isolerad plats. En internatskola som påpassligt ska fira hundraårsjubiléet av myten om Strandvaskaren, en enkel bonde som av någon anledning begav sig upp till skolan och halshögg tre elever med sin lie innan han dränkte sig i den närliggande sjön. En brunett med journalistambitioner är vår hjältinna och naturligtvis är hennes bästa väninna ett blont bombnedslag. Och plötsligt börjar kropparna falla till höger och vänster - kan det vara Strandvaskaren som återuppstått? Håfström vandrar i gamla fotspår, såväl andras som sina egna - om det visade sig att filmens arbetstitel var Book of Clichés - Ondskan 2, skulle jag inte bli förvånad. Att skräckfilmer använder sig av just klichéer behöver inte vara något problem; det är bara att se Scream och inse att gammal skåpmat kan förpackas om till något intressant. Strandvaskaren blir däremot aldrig någonsin läskig. Knappt ens spännande.

Ett totalhaveri är det dock inte frågan om; därtill är skådespelarna alltför trovärdiga i sina roller, trots att jag hellre hade sett Ferguson mantla huvudrollen i stället för gråmusen Hemse. Och det är en oerhört stabil produktion som står säkert på marken, men som precis som Ondskan borde fått möjligheten att lätta lite och tänja på sina gränser - och varför inte ett vettigt manus också? Trots att underbetyget inte är långt borta, måste jag erkänna att jag hoppas att Strandvaskaren blir en publiksuccé. En film som förhoppningsvis kan röna sådana framgångar att film-Sverige förstår att det finns en marknad för inhemsk genrefilm. Och förhoppningsvis kan vi så småningom få in lite nytt blod, och nåt lite mer nydanande att sätta tänderna i.