Stoned utspelar sig under tiden före Rolling Stones-grundaren Brian Jones död och fram till dödsdagen. Den präglas inledningsvis av en skön atmosfär som jag gillar – en ganska klassisk uppbyggnad med collagebilder och mysigt ljus ända tills allt går snett. För Brian känns det som att det går snett rätt snabbt. Han blir kär i en drogromantiker vid namn Gretal. Eftersom Brian inte har samma pli på sin hjärna som Gretal, fastnar han i ett drogmissbruk som slår sönder hans karriär. Brian bor sedan med sin svenska tjej Anna i ett stort hus på landet, där de lever ett liv som mest utspelar sig i sängen och i olika liggande positioner. Anna spelas av Tuva Novotny, som vi i Sverige känner igen från både Jalla! Jalla! och tv-serien Skilda världar, och är mest en halvnaken glädjeflicka som ”ligger med bandet”, i det här fallet Brian. Man förstår varför det här livet tråkar ut folk och då förstår man efter ett tag också varför Brian anställer Frank Thorogood för att bygga om trädgården.

Frank inser rätt snabbt att det inte är frågan om ett vanligt byggjobb utan mer som en barnvakt och lekkamrat till Brian. Sakta men säkert snärjer Brian Frank i sitt nät och Frank tappar mer och mer fotfästet i den riktiga världen utanför Brians trädgård. En jättefin scen är när Frank mer eller mindre har försummat förhållandet till sin fru och helt och hållet bor hos Brian. De båda går ner i Brians pool och sätter upp en orgel och ett par högtalare och jammar ihop – Brian på orgel och Frank på någon form av maracas. I samband med att bandet kickar Brian, släpper han också taget om Frank som blir helt lämnad till sitt öde.

Att göra en film om Rolling Stones känns lite som ett dödsdömt projekt redan från början. Det är inte många som pallar trycket av den gigantiska skaran Stones-fans som är där och glor med kritiska ögon. Ett litet kryphål är dock att göra en film om Brian Jones som trots att han grundade bandet inte hade så mycket att säga till om i Stones karriär. Stephen Woolley har gjort sitt bästa och det är tyvärr inte så bra som man kan önska sig. Även om fotot är OK och skådespelarna gör sitt jobb så känns filmen aldrig speciellt angelägen utan lite ljummen.

Fotnot: Denna recension publicerades ursprungligen i samband med Stockholm filmfestival 2005-11-18.