IMPORTFILM

Satt och halvsov mig igenom Bob Clarks En julhistoria (1983) på SVT 1 i middags. Svårt att tro att det är samme man som regisserade denna - och några till - rysarklassiker för snart 30 år sen. Stilla natt, blodiga natt är den svenska titeln på kanadensiska Black Christmas från 1974, året efter Silent night, bloody night. Denna blev aldrig nån riktig hit vid premiären runt jul 1974 (i Sverige gick den upp vid julen året därpå), utan fick sitt välförtjänta rykte som den som inspirerade John Carpenter att göra Alla helgons blodiga natt fyra år senare, efter att den blivit stapelvara på amerikansk kabel-TV i början av 1980-talet, vid samma tid som jag själv såg den för första gången på hyrvideo.

Några tjejer vid ett universitet bor på nationen de tillhör. De plågas/roas, så här dagarna innan jul, av en pervers uppringare som sitter och vräker av sig obsceniteter via telefon. Ibland gråter han som en bebis, andra stunder vrålar han ut sina högst manliga önskemål om var han helst skulle vilja placera sin tunga och sin lem. Barbie (Margot Kidder innan hon blev Lois Lane med hela världen i en rad Superman-filmer) tar luren från de förskräckta tjejerna och snäser av honom, varpå uppringaren svarar att han ska döda henne. En av de inneboende, Claire, planerar att åka hem över helgen, och går upp på vinden för att hämta sina väskor. Vi har dessförinnan, via av John Carpenter (i nämnda Alla helgons blodiga natt) och många andra så ofta efterapade subjektiv kamerateknik fått se hur en person smugit sig in i huset via loftet, och nu överraskar han Claire och stryper henne, varefter han bosätter sig där uppe med henne, inplastad i en gungstol, som enda sällskap.

Den bekymrade Jessica (vackra argentinskan Olivia Hussey från Franco Zeffirellis Romeo & Julia, 1968) avslöjar sin graviditet och sina abortplaner för sin lätt rubbade musikervän, Peter (Keir Dullea från 2001- ett rymdäventyr), som blir vansinnig. Claires pappa anländer i huset då hon aldrig dök upp i hemmet, vilket tjejerna inte visste om. Jessica underhåller den bekymrade fadern med historier från hennes senaste zoobesök, och hon kan berätta om sköldpaddor som gökar i tre dygn i sträck för den måttligt intresserade herrn. En tonårstjej hittas mördad i parken, och telefonmarodören ringer åter upp tjejerna. Jessica svarar och hon bannas för den planerade aborten. Hon begriper inte hur han kunde veta…om det nu inte är Peter som blivit galen och är den som ringer. Hushållerskan följer efter Claires katt Claude, och hamnar till sist på loftet, vilket slutar med att även hon får göra mördaren där uppe sällskap. Katten klarade sig, dock.

Här har vi alltså premisserna till denna fantastiskt spännande och ofta pirriga rysare, och Roy Moores välskrivna, smarta manus har förvaltats väl av Bob Clark, som idag kanske mest är känd för sina tre Porky’s-filmer - 1980-talets American pie. Den spöklika musiken gör även den sitt till för att skapa en sorts undergångsstämning. I fortsättningen är det nu polisen, med lieutenant Fuller (John Saxon) i spetsen, som jagar mördaren, och vars telefonsamtal de försöker spåra. Till sist lyckas de, och svaret är chockerande. Skräcken skildras här som äkta och djupt känd, totalt i avsaknad av falska buh-effekter och befriande skratt. Därmed inte sagt att filmen inte har humor, för det har den. Begåvad sådan, dessutom. Många scener är rena farsen, och det gör bara filmen bättre, och det otäcka som sker desto otäckare.

Nej, Stilla natt, blodiga natt är inte den första, moderna slashern (det var väl Mario Bavas Bay of blood?). Inte heller var den först med subjektiv kamera för mördaren, för det såg man i Silent night, bloody night fyra år tidigare. Men det är en modern rysarklassiker likväl, inte ett mästerverk som Alla helgons blodiga natt, men väl en fantastiskt välgjord, sevärd och ryslig liten skräckfilm som tål att ses flera gånger. Filmen floppade inte direkt, och faktum är att man något år efteråt planerade för en uppföljare - slutet lämnar ju dörren öppen - och denna skulle utspela sig runt halloween. Men så dök då Alla helgons blodiga natt (alias Halloween) upp 1978, och så var den sagan slut…och början på en ny inleddes.