Finbar McBride reparerar modelltåg i en affär i nån håla där tråkningar på grund av att han råkar vara dvärg hör till vardagen. OK, "småväxt man" är mer politiskt korrekt än "dvärg", men det är, trots allt, en viss skillnad på att vara liten till växten och att vara en dvärg. Finbar är en dvärg.

På sin fritid träffar han likasinnade och tittar på hemmagjorda filmer av folk som videofilmar tåg från bilen för nöjes skull. Han är med andra ord en trist jävel. Inom sig bär han en stor sorg, givetvis orsakad av att han förvägrats en normal uppväxt, och han har slutit sig i ett skal, liksom oåtkomlig för andra. När hans chef och vän dör, stängs affären oförklarligt (en liten logisk kullerbytta), och Fin ärver i stället en nerlagd järnvägsstation i en annan håla med det remarkabla namnet Newfoundland i New Jersey, utanför New York City. Han flyttar dit och tvingas på sällskapet från den kubanske livsnjutaren, pratkvarnen och korvförsäljaren Joe, som tillfälligt passar sin farsas affärsrörelse, i vilken ingår både en närbutik och en ambulerande korv- och kaffevagn.

Fin är inte speciellt social, vilket väl får tillskrivas det faktum att han inte litar på folk, och han har väldigt svårt för att lyssna på Joes kallprat. Med i bilden finns även Olivia, en kvinna som också bär på en stor sorg. I det här fallet ett förolyckat barn, vilket i sin tur lett till att hennes äktenskap kraschat. Med benägen hjälp av både alkohol och marijuana kan Fin både koppla av och bjuda lite på sig själv i hennes och Joes sällskap. Snart är de alla goda vänner, och det dröjer inte länge förrän Fin får känna på vilka krav man kan ställas inför som nära vän, när Olivia krisar och bryter ihop. Fin inser att mänskliga relationer är betydligt intressantare än tåg, men också betydligt svårare att hantera. Att känna sig behövd, och själv behöva någon är en ny erfarenhet för honom.

Den 34-årige Peter Dinklage (Fin) är ingen nybörjare - han har filmat sen 1995 - men detta var hans första större roll, och får väl betraktas som hans genombrott. Med små medel har han skapat en trubbig, butter och bitter liten man som så sakteliga öppnar upp sig i sina nyfunna vänners sällskap. Regissören och manusförfattaren Thomas McCarthy, jämnårig med Dinklage, är egentligen skådespelare, men som sådan är det väl ingen som lagt märke till honom i de små roller han hittills fått. Så kanske det är lika bra att sadla om helt, för han har här skapat en riktigt trivsam liten film om och för vuxna människor, en film om att vara människa. Det låter inte mycket för världen, men som de säger, less is more...