Nu är andra säsongen  av science-fiction serien Star Trek: Voyager här. Till skillnad från första säsongen som endast bestod av 15 avsnitt, innehåller andra säsongen nu hela 26 avsnitt. På så vis blir det också en mycket rikare box att njuta av.

Första säsongen avslutades med det halvbra avsnittet Learning Curve - och tyvärr inleds andra säsongen med ett avsnitt på samma nivå: The 37s. Besättningen på Voyager upptäcker att en hel hop av människor (däribland den legendariska kvinnliga flygaren Amelia Earheart) som försvann under mystiska omständigheter från olika platser från Jorden år 1937, nu finns i fryskammare på en främmande planet. Det skapar hopp om att kunna finna ett sätt att återvända till jorden utan att behöva färdas de hela 70.000 ljusåren som resan till Federations-område kommer att ta. Tyvärr innehåller avsnittet ett av de största antiklimaxerna i hela Trek-mytologin, när Captain Janeway (Kate Mulgrew) pratar om fantastiska städer på planeten - som vi sedan aldrig får se en skymt av.

Andra avsnittet Initiations är ett urtråkigt Chakotay-avsnitt, och det är egentligen först i säsongens tredje avsnitt Projections som vi får ett smakprov på hur briljant Star Trek kan vara, och är, när det är som bäst. Den holografiske läkarens program startas, och han anländer till ett Voyager som nästan är övergivet, förutom Janeway och Torres. När så plötsligt den för Trek-insatta bekanta Reg Barclay dyker upp, och hävdar att Doktorn inte alls är på Voyager utan i hans skapare Dr. Zimmermans laboratorium ombord Jupiter-stationen, blir situationen allt mer tryckande. Har allt Doktorn varit med om sedan Voyager strandades i Delta-kvadranten i själva verket endast varit en simulation?

Fjärde Elogium är ett halvbra skepp-möter-livsform-i-rymden-påverkar-utrustning-och-personer avsnitt medan femte Non Sequitur återigen visar ett fascinerande avsnitt där man inte riktigt vet vad som händer. I sjätte Twisted börjar Voyagers konstruktion, efter att ha råkat hamna i en rymdstörning, att ändras och det verkar plötsligt omöjligt att hitta rätt. Avsnittet innehåller imponerande specialeffekter och har flera komiska poänger, samtidigt som den dramatiska handlingen ökar mot ett starkt crescendo. Parturition är ännu ett krascha-på-okänd-planet-så-att-två-karaktärer-kan-lösa-sina-meningsskiljaktigheter-avsnitt, men det fungerar väl då Ethan Phillips Neelix och Robert Duncan McNeil’s Tom Paris spelar fint mot varandra. Åttonde Persistence of Vision är ett hemsökt och spännande avsnitt med något för varje karaktär som ger oss större insikt i deras personer och bakgrund; nionde Tatoo ett övarraskande bra avsnitt med tanke på att Robert Beltrain’s Chakotay åter ges ett eget avsnitt; tionde Cold Fire utvecklar Voyager-universat då de äntligen stöter pa den kvinnliga Caretakern. Ett möte som inte slutar på det sätt som Janeway hade önskat.

I Maneuvers får vi en uppföljning till första säsongens State of Flux, när Chakotays förre älskare, och Voyagers förrädare, Seska återvänder – och med en rejäl känslomässig bomb för Chakotay. I tolfte Resistance påminns vi om skeppets prekära situation, ensam i Deltakvadranten och utan möjlighet till proviant och underhåll är de utlämnade till chanstagningar och risker; I Prototype erbjuds vi högtflygande, intellektuell science-fiction när en ny vinkel, men något bekant, på robotar och deras sociala ställning, diskuteras. Fjortonde avsnittet Alliances erbjuder återigen lite kontinuitet, som hela tiden varit den tredje serien Star Trek: Deep Space Nine’s största fördel, då Seska ännu en gång återvänder, och kazon-arket utvecklas ytterligare. Tyvärr följer det femtonde avsnittet återigen en outtalad regel i Voyager-sammanhang: ett bra avsnitt måste, mer än sällan, följas av ett riktigt, riktigt lågvattenmärke. Threshold är ett sådant, då Captain Janeway och Lt. Paris förvandlas till amöbor – OCH PARAR SIG! Helt absurdt.

Sextonde Meld ger Tim Russ en möjlighet att skina i rollen som Tuvok, och utveckla vår kännedom om Vulcanernas känslomässiga kontrollmekanismer; Dreadnought ger en spännande actionhistoria om en massförstörande missil som löpt amok och det artonde avsnittet Death Wish är troligen ett av de allra bästa Q-avsnitten någonsin. Inte nog med att det utvecklar vår insikt om Q-varelsernas existens och förutsättningar – avsnittet innehåller ett kärt återseende och gästspel av Jonathan Frakes som Commander Riker från Star Trek: The Next Generation. Det oväntade slutet gör detta avsnittet till en riktig pärla!

I Lifesigns får vi åter en inblick i de tragiska Vidiiernas öde, när the Doctor skapar en relation med en kvinnlig Vidiian som lider av den destruktiva sjukdomen the Phage. Ett rörande avsnitt som inte endast ger Robert Picardo lite exponering, utan även skildrar the Doctors sökande efter sina känslor.

I det tjugonde avsnittet av den andra säsongen, Investigations, avslutas en sub-storyline som pågatt i ett flertal avsnitt, delvis, samtidigt som Seska dyker upp ännu en gång; Deadlock bjuder på ett häftigt scenario som vi sett flertalet gånger, men som ändå används på ett nytt sätt, då Janeway upptäcker en dubbel version av Voyager. Tjugoandra Innocence är ett av de mest tankeprovokativa avsnitten någonsin, trots en trög och klicheartad start, med en ganska imponerande twist på slutet; The Thaw är i grund och botten ett psykologiskt drama som artar sig fint; Tuvix är ett intressant avsnitt där Tuvok och Neelix lyckas smälta samman i enda kropp på grund av en transportör-olycka; Resolutions är ännu ett "tänk-vad-som-skulle-hända-om-Janeway-och-Chakotay-blev-ett-par-avsnitt", och är i slutändan oerhört irriterande.

I säsongens avslutande avsnitt, Basic Part I, seriens första cliffhanger, återser vi Seska ännu en gång. Här får vi en uppföljning av det som Seska avslöjade för Chakotay för flera månader sedan – något som kan komma att förändra Chakotays liv för all framtid. Samt, betyda slutet for Voyagers resa under Starfleet-flagg.

I det stora hela kan konkluderas att säsongens första halva tog sin tid att komma ikapp den andra halvan; och att andra säsongen av Star Trek: Voyager är minst lika bra som dess första.

Att sedan serien egentligen först kommer till liv i slutet av dess tredje säsong, är en annan sak...