Federationen är åter i fara. I denna den åttonde Star Trek-långfilmen, den andre för Next Generation-besättningen, är det Captain Jean-Luc Picard (Stewart) som ställs inför en av sina arkefiender: de faktiskt fortfarande skräckinbjudande borgerna.

Starfleets nya flaggskepp, U.S.S. Enterprise-E, har varit ute i rymden i nära nog ett år när beskedet som Picard länge fruktat slutligen anländer: Borgerna har påbörjat sin invasion av Federationens territorier. Och de har ett tydligt sikte inställt: Jorden. Picards historia med borgerna är en smärtsam en - för flera år sedan tvingades han bli en del av deras mekaniska kollektiv, då han assimilerades och gjordes om till Locutus of Borg, vars uppgift var att vara en brygga mellan mänskligheten och borgerna. De kunskaper han hade blev då borgernas, vilket slutligen ledde till över 11.000 döda officerare vid slaget vid Wolf 359. Denna historia medför även att Picards överbefälhavare inte till fullo litar på honom - men trots detta, och mot deras uttryckta order, bestämmer sig Picard för att föra sig själv och Enterprise tillbaks till Jorden, där stora delar av flottan redan tvingats inleda försvaret mot en övermäktig borgkub.

Då Enterprise väl anländer, vänds striden. Picards kunskaper om borgkubens design leder till en snabb förlust för borgerna - men inte innan de företar sig en sista desperat handling och skapar en tidstunnel till det förflutna. Och då Enterprise fastnar i tidsvortexens grepp, ser de hur borgerna genom sin tidsresa lyckats göra det otänkbara - assimilerat hela jorden, och därmed ändrat historiens gång. Det finns inget annat att göra än att följa efter dem, och utkämpa striden i det förflutna. Det som möter dem kommer att förändra allt...

Star Trek: First Contact är en intressant film ur flera aspekter. Intressant därför att även om det är den andra filmen för Next Gen-besättningen, så är det trots allt den första där de inte tvingas dela utrymmet med William Shatners Captain Kirk, som ju var fallet i den föregående Star Trek: Generations (1994). Intressant blir den också för att den lyckas med något som väldigt sällan blivit särskilt lyckat i Star Trek-filmerna: intelligent action. Detta är först och främst berättelsen om Picards slutliga uppgörelse med de handlingar han tvingades utföra då han var i borgernas våld, och om det patos som driver honom i hans kamp mot dem. Det är det som gör hela filmen så laddad med känsloögonblick - Stewarts scen i hans briefingroom i slutet på andra akten är en cinematisk pärla i form av hans kusligt intima karaktärsstudium.

Det finns även fler mycket intressanta stunder i filmen, med scenen på deflektorskölden på Enterprises undersida som en av filmens absoluta specialeffektsögonblick. För att inte nämna Alice Kriges fantastiska borg-drottning, som här levererar en av de klassiska bad guy-rollerna i form av en slags högteknologisk, lockande Cruella de Vil. Att filmen sedan regisserats av Jonathan Frakes, själv en av skådespelarna i Next Gen-besättningen, gör att här finns en känsla av familjäritet. Det är tydligt att filmen gjorts av någon med stor kärlek för hela Trek-konceptet, men även med en varsam hand av rädsla för att inte göra någon skada på dess arv. Detta har Frakes lyckats undvika på ett mycket bra sätt, på samma vis som han gjorde med den kommande Star Trek: Insurrection (1998). Detta är också en av de tre bästa Trek-långfilmerna.

Som sig bör är Special edition-DVD:n också packad med bra extra-material. Men akta dig för Frakes tråkiga kommentatorspår; om något ska lyssnas på så är det istället manusförfattarna Brannon Braga och Ronald Moores ljudspår, som är fyllt av bakom kulisserna-godis, för-produktionsinfo och mycket annat.