Jisses. Det kan kanske bli något bra av Enterprise trots allt. Det som inleddes med vad som närmast kan omtalas som en katastrofal första säsong, där banaliteten var grundläggande och sexualiseringen svallande, och karaktärsarbete på manusnivå i det närmast frånvarande, blir det aningen bättre i den andra säsongen av denne femte Trek-serie. Manusen håller en högre lägsta-nivå, och det sker en fördjupning främst i Vulcan-Andorien-arket som utvecklas på ett riktigt intressant vis.

Och även om det inte är lika bra som dess första del, innehåller "Shockwave, Part 2" tillräckligt många ingredienser för att det ska vara en starkare inledning än vad den förra säsongen erbjöd. Efter att ha fastnat i det 30:e århundradet tillsammans med tidsresenären Daniels, finner Captain Archer (Scott Bakula) ett sätt för honom att kontakta Enterprise i det 22:a århundradet. Samtidigt är Enterprise belägrat av Sulibanerna, och samtliga av dess besättningsmän inlåsta i sina egna hytter. Trots detta samarbetar de och finner ett sätt att, tillsammans med Archer, slå tillbaks och säkerställa såväl nuet som framtiden. I det andra avsnittet "Carbon Creek" förflyttar vi oss till det förflutna, närmare 1950-talet, då T´Pol berättar historien om sin farmor som kraschlandade i småstaden med samma namn som avsnittet i "Pennsylvania". Det är en, främst för inbitna Trek-fans, charmerande historia som vidgar franchisens bakgrundshistoria ytterligare. I tredje avsnittet "Minefield" bjuds det på ett Reed-centrerat (Dominic Keating) avsnitt, såväl som snygga specialeffekter, då han tvingas desarmera en mina som fäst sig på skeppet. Händelserna i detta avsnitt leder direkt in i det efterföjande, "Dead Stop", då Archer, mot sina instinkter, tvingas docka Enterprise med en mystisk rymdstation efter de omfattande skadorna på sitt skepp. Till synes helt automatiserat och utan några livsformer, sköter stationen reparationsarbetet med en mekanisk kylighet som oroar Archer. Men tyvärr ställs aldrig den mest intressanta frågan - vad skulle hända om han tvingades välja mellan det skepp hans egen far ritat, och sin besättning?

Sedan kommer då det avsnitt som innehåller en av de mest sanslösa scenerna i hela Trek-franchisens historia. Redan i första avsnittet av serien etablerades Kontamineringskammaren. Den tvingas varje besättningsmedlem som befunnit sig i en främmande atmosfär genomgå, för att se till så att inga skadliga sporer eller bakterier följer med upp till skeppet och hotar dess besättning. I stort har den varit en ursäkt för att både Jolene Blalock och Linda Park ska vara avklädda i boxertrosor och minimala toppar, och glida vad ser ut som billig hårgele över varandras kroppar. Visst låter det som intellektuellt banbrytande och visuellt framsynt science-fiction...? Men i "A Night In Sickbay" tas det, givetvis, steget längre. Vi har Linda Park, i sina boxertrosor, som glider hårgele över Jolene Blalocks rygg, som i sin tur gnider in Scott Bakulas rygg med hårgele, som i sin tur gnider in sin stackars hund Porthos i samma äckliga slabb. Det som tidigare var känt som den mest viktiga, samhällskommenterande TV-institutionen ger oss alltså en fyrkant med ett däggdjur! Så lågt har franchisen under de exekutiva producenterna Rick Berman och Brannon Braga sjunkit.

Nästa avsnitt, "Marauders", ger oss en klassisk fight mellan Starfleet-officerare och onda Klingoner - och en vit, syndigt tight dräkt för Jolene Blalock som inte lämnar det minsta åt fantasin. Lyckligtvis får hennes karaktär, T´Pol, återupprättelse i avsnittet "The Seventh", där vi får oss en inblick i ett mörkt kapitel av hennes liv. Avsnittet "The Communicator" ger oss ett standardavsnitt då Archer och Reed tillfångatas efter att de försökt återfå en kommunikator, som, om den återfanns av planetens population, skulle kunna orsaka en onaturlig utvecklingsfaktor för dess släkte. Avsnittet "Singularity" ger oss ännu ett T´Pol-avsnitt, medan vi i "Vanishing Point" får denna säsongs Hoshi-avsnitt. Synd bara att Linda Park inte får mer intressanta manus att arbeta med, då detta är ännu ett "blir osynlig inför skeppskamraterna, måste rädda skeppet-avsnitt" - som dessutom avslutas allt för abrupt. "Precious Cargo" ger oss ett avsnitt som kretsar kring Tucker (Connor Trinneer), tyvärr ett allt för dåligt avsnitt. Han tvingas skydda en vacker, kvinnlig utomjording mot hennes förföljare... gäsp. Efterföljande avsnitt, "The Catwalk", ger oss en blick på en del av skeppet som vi tidigare inte sett; warpnacellerna, då hela besättningen tvingas ta skydd där, då de är den enda delen som motstår strålningen i det område av rymden de för närvarande tvingas passera. Tyvärr faller avsnittet in i det, speciellt i Enteprise, beprövade och välkända konceptet "främmande, ointressanta utomjordingar bordar skeppet men slås lätt ut av besättningen igen".

Avsnittet "Dawn" ger oss det mest fräcka exemplet på manusstöld någonsin. Det är en minimerad version av science-fiction filmen Enemy Mine från 1987 med Dennis Quaid i huvudrollen. Här kraschlandar Tucker på en främmande planet och möter en aggressiv utomjording som står i hans väg för överlevnad. Efter detta ser vi de två avsnitten "Stigma" och "Cease Fire". I det första får vi se konsekvenserna av händelserna i avsnittet "Fusion" från säsong ett, då det avslöjas att T´Pol lider av en allvarlig neurologisk sjukdom som hotar hennes liv - och som samtidigt leder till fördömande från andra Vulcaner. I det andra, ställs konflikterna mellan Vulcanerna och Andorianerna på sin spets då Archer, T´Pol och ambassadör Soval (excellent spelad av Gary Graham) hamnar mitt i korselden mellan Vulcaner och Andorianer. Ett bra och spännande avsnitt. I "Future Tense" återknyter vi till det tidigare tidsrese-temat, där det Kalla Tidsresekriget varit centrat.

Avsnitten "Canamar" och "The Crossing" är mellanavsnitt, medan vi i "Judgement" får oss en inblick i det dåtida Klingonska rättsystemet, samt en återblick till straffkolonin Rura Penthe, där ju både Kirk och McCoy kommer att sitta framtiden, i Star Trek: The Undiscovered Country. Nästa avsnitt, "Horizon", ger oss ett Mayweather-centrerat avsnitt. Anthony Montgomery spelar på ett så infantilt och otalangfullt vis att det tar emot i hela kroppen bara att se på avsnittet. Hans karaktär borde ha tagits död på redan i första avsnittet. "The Breach" ger oss ett etiskt dilemma (tack, äntligen!) då Phlox får en patient som vägrar att bli behandlad av en Denobulan. Som vanligt visar John Billingsly att när han kan balansera både komik och djup drama, och gör det ännu en gång klart att han är Enterprises mest mångfacetterade karaktär. I efterföljande "Cogenitor" fattar Tucker ett beslut om att lära en undertryckt individ att läsa - något som inte tas emot med god smak av varken Archer eller de utomjordingar som undertrycker. Här ses Andreas Katsulas (som gjorde en makalöst flerbottnad gestaltning av Ambassadör G´Kar i den episka science-fiction serien Babylon 5) i en bi-roll. Dock är det sorgligt att han inte fick en djupare roll än att bara stirra på specialeffekter och utbrista "underbart" i var tredje mening.

När vi så väl kommer till avsnittet "Regeneration", börjar det bli riktigt intressant. Här återknyts till åttonde långfilmen First Contact, genom att introducera Borgerna för Enterprise-besättningen. Det visar sig att det överlevde vrakdelar från Borgkuben som förstördes i den filmen - vrakdelar, och Borger, som nu hittats av ett forskningsteam i Antarktis. Troligen ett av de mest intressanta, välregisserade och actionfyllda avsnittet under hela säsongen. Musiken är dessutom oerhört välkomponerad. Nästföljande avsnitt ger oss ännu en historisk anknytning, då vi får se hur det gick till när Archer fick befäl av Enterprise - och hur nära det var att hela NX-programmet las i malpåse.
I Bounty återknyter vi till händelserna i "Judgement", då Archer tillfångatas av en Telluritisk huvudjägare.

Och när vi väl kommer till säsongsavslutningen "The Expanse", gör vi det med en ordentlig käftsmäll. Jorden attackeras av en främmande sond, och resulterar i att sju miljoner människor dör. Enterprise beordras hemåt, och en sammanbiten Archer får i uppdrag att finna de ansvariga. Samtidigt brottas Tucker med förlusten av sin egen syster efter attacken, och T´Pol fattar ett beslut som kommer få vittgående konsekvenser för hennes framtid inom det Vulcanska High Command - och hennes framtid på Enterprise. Archer får dock oväntad hjälp från Sulibanerna då de avslöjar att attacken aldrig var menad att äga rum, och att det var de mystiska Xindi som ansvarar för attacken. Men desto värre - detta var bara en test av deras vapenarsenal, då de planerar för ännu en, och slutlig, attack. Archer får i uppdrag att föra Enterprise in i ett område av rymden känt som The Delphic Expanse, dit inte ens Vulcanerna eller Klingonerna vågar sig in. Detta är upptakten till den tredje säsongen, som för första gången ger oss en kontinuerlig handling under Star Trek: Enterprises fyraåriga historia.

Denna andra säsong lovar gott inför framtiden.