Denna underhållande film gick i 3D på bio, i alla fall där hustrun såg den med dottern i Córdoba, Argentina, i våras. De fick de traditionella, tufärgade glasögonen med biobiljetten (som gick på under tian) för att kunna avnjuta alla de föremål som tycks poppa ut ur filmduken. Ibland kan det bli rätt irriterande att det hela tiden ska stickas/sparkas/kastas ut en massa saker på ett "överraskande vis" (hur överraskad blir man efter halvannan timmes "behandling"?) filmen igenom. Det var samma sak med alla de andra 3D-filmerna, Fredagen den 13:e del 3-D, Hajen 3-D, Huset som Gud glömde 3-D...kul på bio (såg bara Hajen 3-D på bio...de andra visades inte i 3D i Sverige vad jag minns), inte lika käckt på burken där hemma där ju de "tredimensionella" effekterna inte fungerar lika bra, glasögon eller ej. Fast i Spy Kids 3-D fungerar de riktigt, riktigt bra, och enligt uppgift är det i alla fall första gången sen 1991 års Terror på Elm Street VI: Freddy's dead som en stor filmstudio släpper en 3D-film.

I alla fall så är de flesta karaktärerna från de två övriga, så framgångsrika filmerna av Robert Rodriguez tillbaka. Den här gången har Carmen försvunnit ut i cyberspace eller nåt då hon spelat för mycket videospel. Men inte vilket spel som helst, utan Leksaksmakarens Game over, som är specielt designat för att förvandla dagens ungdom till nån sorts zombier (räcker det inte med Farmen...?!?). Genom att kontrollera ungdomen kan han kontrollera och styra framtiden, för framtiden hör ju ungdomen till. Leksaksmakaren spelas av en frejdig Sylvester Stallone (han spelar tre roller till), och Rodriguez har tydligen många, kända vänner som han placerat i dessa tre matinéäventyr i mindre - eller större - roller. Exempelvis återvänder idag 84-årige Ricardo Montalban som morfar - han var ju med i Spy Kids 2 - De förlorade drömmarnas ö redan 2002, faktiskt den första film han gjort sen Den nakna pistolen 14 år tidigare. Utöver lite TV 1994-95 har inte denne landsman till Robert Rodriguez (OK, Rodriguez är född i USA av mexikanska föräldrar...) jobbat över huvud taget, med ålderns rätt, fram till Spy Kids 2 i förfjor. Och att han rör sig lite ryckigt i sin datornanimerade cyborg-dräkt beror förstås på att han är rullstolsbunden sen tiotalet år tillbaka. Andra kändisar som paraderar förbi är George Clooney som president Devlin, Salma Hayek, Steve Buscemi och Elijah Wood, samt förstås Antonio Banderas, Danny Trejo, Mike Judge och Cheech Marin som varit med i alla tre filmerna. Bill Paxton (med sin son James) medverkar också, liksom han gjorde i 2:an.

Jag är förvånad över hur vital, humoristisk och fartfylld denna actionspäckade familjefilm (låter bättre än barnfilm) är, men så är det ju, som sagt, Robert Rodriguez som gjort den, liksom de två föregångarna. Fansen av Mariachi-trilogin tycker måhända att det är lite löjligt att han gör de här filmerna, men då ska man komma ihåg att  medan Once upon  a time in Mexico, med ovan nämnda Banderas/Hayek och som också regisserades av Rodriguez i fjor, kostade $29 miljoner och drog in $56 miljoner i USA, så kostade Spy Kids 3-D $39 miljoner, och drog in $112 miljoner vilket gör den till lika framgångsrik som den första Spy Kids. Dessa inkomster torde återspegla sig i Rodriguez lön. Men Spy Kids 3-D är ju rätt lyckad, där Juni och morfar den här gången måste rädda Junis annars förlorade syster inom några timmar. Detta genom att, liksom i Tron (1982), bege sig själva in i videospelet i fråga, och på plats rädda Carmen undan allsköns videospelsfigurer. Så att se den här filmen är lite grand som att spela ett videospel, faktiskt.

Mycket talar för att det blir en Spy Kids 4 - det finns det 112 miljoner skäl till...