IMPORTFILM

10-åriga Chihiro ska flytta med sina föräldrar till ett hus på landet, och hon är inte glad. Till råga på allt kör de vilse, och snart har de förirrat sig in på en nerlagd temapark, som lustigt nog har en tom restaurang med färdiglagad, varm mat. Chihiros föräldrar kan inte hålla sig, utan låter sig väl smaka, allt medan Chihiro beger sig ut på upptäcktsfärd.

När hon återvänder, har hennes föräldrar förvandlats till stora grisar, och en chockad Chihiro lägger sig att sova i en hörna. När hon vaknar har det blivit mörkt, och konstiga skuggvarelser har tagit parken i besittning. En vettskrämd Chihiro flyr, men den första, till synes mänskliga, varelse som pratar med henne, pojken Haku, tvingar i henne en matbit först, så inte hon också förvandlas till en skugga av sitt forna jag.

Hon befinner sig nu i en värld befolkad av enorma grodor och några kycklingliknande fåglar som minner om veritabla charmtrollet Totoro i Miyazakais äldre film My neighbor Totoro, samt en rad andra fantasifigurer som alla har det gemensamt att de inte gillar människor, och de känner dessutom lukten av en människa på långt håll. Politiskt inte helt korrekt anser sig nu Chihiro tvingad att ta ett jobb, likt hennes själsfrände Kiki i Miyazakis Kiki's delivery service. Efter ett besök hos en sorts spindelman, Kamaji, som regerar i pannrummet med hjälp av små, söta sotfigurer liknande tandtroll, fixar hon ett jobb på  badhuset som i sin tur styrs av en något krängd häxa vid namn Yubaba.

På badhuset blir hon hjälte efter att ha avlägsnat allt skräp från vad som liknar en fem-tons, smutsig heffaklump, men som ska föreställa Flod-anden som alltså var kraftigt förorenad och full med skrot (bland annat en cykel, nånting Miyazaki själv drabbades av en dag när han skulle fiska). Hon erhåller en mystisk kula som gåva av den lättade och märkbart lättare anden som nog aldrig varit så ren, och denna kula kommer Chihiro att få stor nytta av senare i filmen.

Hennes vidare öden och äventyr i sin strävan efter att få sina föräldrar och sin vän Haku frisläppta av Yubaba så de kan återvända till sin egen värld skildras på ett alldeles häpnadsväckande virtuost sätt, med en berättar- och animationsstil som emellanåt tar alldeles andan ur en, och filmen upphör aldrig att förvåna eller förtjusa. Som vanligt när det gäller Miyazaki innehåller filmen ett par flygscener, och visst finns det en sedelärande historia här, men den skrivs inte oss på näsan så, som så ofta sker med till exempel Disneys filmer. Ironiskt nog var det Disney som köpte över rättigheterna till alla Miyazakis filmer för distribution och videoutgivning i USA.

Spirited away erhöll i vintras en Oscar för bästa animerade film, vilket inte säger så mycket då de fem filmer som tävlade torde utgöra lejonparten av de animerade filmer som de facto släpptes i fjor. Icke desto mindre är denna film mycket nära ett äkta mästerverk, och tydligen har man vaknat även här i Sverige nu, då filmen kommer att släppas på bio snart.