Clint Eastwood har regisserat många filmer och de har utspelat sig allt från vilda västern till några broar i Madison County. Men han har aldrig tidigare vad jag vet gjort en film som utspelar sig ute i rymden. Det har han gjort nu med Space Cowboys.

Vi får först träffa våra hjältar i sina unga år. I slutet av 50-talet då drömmen att resa ut i rymden var på topp. Clintan och Co i ungt format är några av de unga lovande stridspiloter som möjligen kan bli de första människorna i rymden men de byts ut av en apa. Drömmen att få resa ut i rymden kastas bort lika snabbt som en stjärna faller.

40 år senare kommer en gammal rysk satellit ur sin kurs och är på väg att krascha ner på vår planet. Det visar sig att en del av styrsystemet av satelliten är konstruerad av Frank Corvin (Clint Eastwoood) och NASA ber honom om hjälp att utbilda de astronauter som ska åka upp och fixa den. Men Frank kräver själv att få åka upp och fixa problemet och han vill ha sina gamla vänner (Tommy Lee Jones, James Garner och Donald Sutherland) med sig upp. Det blir några veckors utbildning för gubbarna och de visar naturligtvis att de fortfarande kan trots dålig kondition, nedsatt syn och t o m en allvarlig sjukdom. Sen beger de sig ut i rymden. Men vad som händer där ska jag inte förtälja här.

Jag är nog inte ensam efter att sett filmen att tycka att filmens historia är ruskigt lik "Armageddon" som kom för några år sen, fast i väldigt lugnare tempo. Likheterna är många. Idén att folk som inte hör hemma ute i rymden ska dit och rädda världen på grund av att de har kunskap om en viss grej. Första halvan av filmerna visar en intensiv astronaututbildning och att allt liv på jorden, eller rättare sagt amerikanarnas liv, är i fara.

Det är faktiskt en lätt roande film trots sina förutsägbara skämt och väldigt löjliga historia. Man ska inte ta den här filmen på för mycket allvar. Det är ju en komedi och Eastwood har regisserat den med glimten i ögat. Vilket sammanfattas tydligt i filmen sista scen.

Den största behållningen i filmen är Tommy Lee Jones som den kaxiga piloten som ser det hela som en lätt match. Dem andra då? Jovisst, de gör vad de kan. Men de är trötta gamla gubbar nu. Finns ingen energi hos Donald, James eller Clintan. Dem är bara där. Ett stort plus ger jag också till det visuella. Det ser faktiskt väldigt snyggt ut i rymdscenerna där man vaknar till lite efter många dåliga skämt om taskig kondition och Donald Sutherland tjejtjuseri.