En film som försöker återspegla den hårda verkligheten i tuffa områden tenderar ofta åt att låna en hel del från liknande filmer (därav klichéer och stereotypa karaktärer). "Southie" är inget undantag.

Det handlar om den före detta alkoholiserade och våldsamma killen som efter att spenderat 3 år i New York återvänder hem till Southie (slang för South Boston) där han finner sin familj i spillror. Hans bröder är skyldiga pengar till den lokala maffian, systern är alkoholiserad och mamman har hjärtfel. Allt han vill är att ställa allt till rätta och rädda sin familj från fördärvet. Men allt avlöper inte fullt så enkelt. Det är svårt att hålla sig borta från problem när alla i ens omgivning är problem.

Det känns som om man fått sett en hel del av den här typen av simulerad vardagsrealism den senaste tiden, nästan lite för mycket. Inte minst i form av filmer som skildrar de svartas svåra situation i dem tungt kriminella kvarteren där inga av USAs motsvarighet till Svenssons vill bo.

Vad har då denna skildring av de irländska arbetarkvarteren i Boston att erbjuda som skiljer den från andra liknande dussinfilmer? Ingenting faktiskt. Så vida man inte är ett gammalt New Kids On the Block fan som vill följa Donnie Wahlbergs, bror till mer framgångsrike Mark Wahlberg, filmkarriär.

Ett trovärdigt drama måste innehålla trovärdiga karaktärer samt helst ha en intressant historia att berätta som drar åt sig tittarens intresse och i vissa fall griper tag i en på djupet. Man har här gjort ett ambitiöst försök med en liten budget att försöka skapa något. Men man misslyckas, tyvärr.

Detta är trots allt en rätt ok film som tål att ses. Man dras vagt med i handlingen och direkt efteråt så infinner sig den där lätt belåtna känsla över att det gick som det gick (inga överraskningar här inte). Men 10 minuter senare så har man svårt att erinra sig vad det hela egentligen handlade om.