Dave, Adam och Doofer är kungar på Kappa Omicron Kappa (förkortas KOK, uttalas som cock...), men då pengar försvinner från kassaskåpet, åker de ut med huvudet före. En videokamera kan ha registrerat och filmat den verklige tjuven, men då de inte äger tillträde till sitt frat house längre, kommer de på idén att klä ut sig till tjejer och den vägen nästla sig in och återerövra videobandet. För att ha nånstans att ta vägen, bor de på Delta Omicron Gamma house, förkortat DOG house ("hundkoja"), och detta är ett sorority house för feministiska (läs: fula) tjejer. 

Att tillhöra ett sorority eller frat house är vanligt i amerikanska skolor, och det närmaste i Sverige är väl studentnationerna på universiteten, men i USA skiljer man alltså tjejer och killar åt på campus. Det har gjorts en hel del film på detta tema, och Sorority boys är bara en i högen. Killarna i fråga kallar sig nu Daisy, Adena och Roberta, respektive, och de smälter bra in på DOG house (i USA är ju a dog =  en ful tjej, kärring). Dessa tre grabbar, som tidigare såg tjejer som madrasser med hål i, får nu plötsligt se tillvaron från "andra sidan" så att säga, och blir närmast feminister på kuppen, lite som när Dustin Hoffman klädde sig i drag och blev Tootsie i filmen med samma namn, 1982.

Filmen saknar inte humoristiska poänger, men den är full av gags - som hur svårt det kan vara att gå i högklackat - som sågs redan 1959, i I hetaste laget. Likaså hur killarna börjar diskutera sina kroppar, och hur de börjar handla accessoarer som passar med deras kläder. Men Sorority boys når inte I hetaste laget upp till knäna ens, och det finns flera moderna collegefilmer också som är betydligt roligare, och det ligger här väldigt nära till hands att jämföra med den roligaste av dem alla, John Landis klassiker Deltagänget (Animal house) från1978 och med John Belushi och Donald Sutherland i mindre roller. En komedipärla.

Symptomatiskt nog innehåller Sorority boys flera av skådespelarna från denna klassiker i mindre roller eller, som fallet är med John Vernon, i en ren cameo som den gamle mannen som behöver hjälp med sina hemmorojder. Ett kul återseende (Vernon var rektor i Deltagänget). I övrigt är filmen alltför tunn, klichéfylld och rent ut sagt tramsig, men hade jag varit 15 år hade jag troligen tyckt annorlunda.

Michael Rosenbaum som Adam/Adena är en humoristisk talang som påminner mig om Chevy Chase när han var som bäst, med en mimik och en plastik som framkallar en del asgarv. Harland Williams som Doofer/Roberta är ett komediproffs, redan 34 år gammal när filmen gjordes i fjor, medan Barry Watson får hålla tillbaka sin eventuella komiska talang för den mer romantiska roll han har, som givetvis innebär förälskelse i ordföranden i DOG house, Leah, spelad av vackra Melissa Sagemiller. Detta är regissören Wally Wolodarskys andra film, och han har tidigare mest varit involverad som medförfattare av och producent till The Simpsons.