En av mina absoluta favoritfilmer från det sena 60-talet är Midnight cowboy med Dustin Hoffman och Jon Voight. Två år senare, 1971 gjorde samme regissör, nämligen John Schlesinger Söndag satans söndag, vilken han själv ansåg var hans bästa film. Jag håller inte med honom, även om detta drama också är ytterst sevärt och för sin tid, säkerligen så banbrytande som det sägs. Filmen möttes med starka aggressioner när den dök upp och i England vägrade en massa biografägare att visa den på grund av den homoerotiska relation som utspelar sig mellan Dr. Daniel Hirsh (Peter Finch) och den unge skulptören Bob Elkin (Murray Head). Deras inledande kyss var för mycket för den tidens homofober. Idag anser nog de flesta att scenen där småungar röker gräs i sängen, medan barnvakterna Elkin och Alex Greville (Glenda Jackson) accepterar det, är mer stötande och chockerande. Tiderna förändras, liksom våra fördomar och syn på vad som är acceptabelt eller ej.

Söndag satans söndag handlar helt enkelt om två människors kärleksrelation till samme man. Det är den medelålders, judiske läkaren Hirsh och den frånskilda kvinnan Greville som bägge förälskat sig i Elkin. Parterna vet om varandra och även om Greville känner en viss svartsjuka och gärna vill ha Elkin för sig själv innerst inne, så accepterar hon ändå triangeldramat och det faktum att hennes älskare delar upp sin tid mellan henne själv och doktorn, lite som han känner för. Varken Hirsh eller Greville vill förlora sin kärlek och nöjer sig således med att dela honom mellan sig. Tittaren lär känna de tre inblandade och deras känsloliv mycket bra och trots att det inte händer så jäkla mycket i filmen – den största dramatiska händelsen är väl egentligen att en hund blir påkörd – så lyckas Schlesinger hålla intresset vid liv under den 106 minuter långa filmen. Bild och ljud är utmärkt och filmen vann fem British academy awards för bästa film, regi, klipp samt manliga och kvinnliga huvudroll. Dessutom fick filmen en Golden globe för bästa utländska film.

Idag betvivlar jag att någon skulle chockeras av Söndag satans söndag. Filmen berättar rakt och realistiskt om ett triangeldrama och de involverade, som alla är av högre medelklass, känns mest bara naturliga och äkta. Karaktärerna är rätt ordinära, välutbildade, trevliga, intelligenta och sympatiska människor vars liv vi får följa på jobbet, i hemmet, i sängen och då de sitter barnvakter till en storfamilj, där en apa ingår bland husdjuren. Dr. Hirsh är allt annat än den överdrivna karikatyr av homosexuella män som är så vanligt att se i andra, mer fördomsfulla och dumma filmer och TV-serier. Han är varken feminin, transa eller på något sätt ovärdig, utan helt enkelt väldigt ”vanlig”, som de flesta bögar trots allt är. Det förekommer inget överspel, varken när det gäller honom eller den bisexuelle Elkin, vilket i sig är befriande, och Alex Greville är en helt vanlig kvinna. Inget sexigt bombnedslag, ingen bimbo, diva eller annan kvinnokarikatyr. Söndag satans söndag handlar helt enkelt om dessa tre tämligen vanliga människor, sådana som kan vara dina vänner eller släktingar, bara med den lilla skillnaden att de är involverade i denna triangel av kärlek. Det är en välgjord och trevlig film med mycket duktiga skådespelare, så tycker du om realistiska kärleksfilmer som håller sig på mattan finns det all anledning att se den, men förvänta dig inga heta sexscener, för även om det älskas mycket i filmen så visas det inte särskilt mycket hud.