Kritikerfiaskot/publiksuccén (Sökarna) är en film om de ungas värld, skildrat ur ett ungt perspektiv. Daniel Fridell och Peter Cartriers har gjort en film om en del av verkligheten som många nog helst skulle vilja slippa se. En värld de själva växte upp i. En våldsam värld av droger, rasism, brott och död. En värld som för många ungdomar är den enda de känner till.

Kanske beror allt elände "de vuxna" blundar för på en enda sak; att kidsen inte har förstått det där med respekt. Vad är det egentligen? Låt oss försöka förklara!

NYSVENSK MORALKAKA, del 1:

Gonzo är en vältränad kille som behärskar flera kampsporter och är duktig i skolan. Han slåss aldrig. Han behöver inte, för han inger Respekt. Han har inget att bevisa. Om nån kallar honom "jävla mammaknullare" svarar han lugnt "Ja - bakifrån!", varpå han skrattar lite för sig själv och försvinner bort mot solnedgången i horisonten, likt Allan Ladd i Mannen från vidderna.

Lilla, finniga Fjunet är motsatsen - en ständigt trött, liten skit, 100% oskuld och med noll självförtroende. Tjejerna fnissar åt hans fjuniga överläpp, varför han tidigt drar slutsatsen att "alla brudar är horor (utom mamma)". Hans storasyster, som tränar boxning, brukar ge honom en käftsmäll om han studsar, så numera bär han ständigt på en stor, jävla kniv som han gillar att vifta med på skolan. "Jag ska fan lära dem visa respekt!", som han säger. 

Jaha, vilken slutsats drar vi nu? Jo, medan Gonzo både visar och inger respekt, är de flesta rädda för Fjunet, nånting han gillar. Han blandar nämligen ihop fruktan med respekt. Rätt svar är med andra ord:

- Respekt måste förtjänas (och är dessutom dubbelriktat)!             

Nästa vecka tar vi upp temat mobiltelefoner på lektionerna - hur många pixlar behöver man för att få så pass skarpa bilder från tjejduschen att de duger att visas på Youtube?