Hemkommen från en smekmånad i Europa är Tom och Sarah som hund och katt. Den tydligen katastrofala smekmånaden har fått det forna kärleksparet att avsky varandra så till den grad att de aldrig mer vill ses. Vad var det då som hände? Ja, det är det som denna så kallade romantiska komedi ska berätta.

Erfarenhetsmässigt vet man att romantiska komedier består till 90% av romantik, och 10% komedi. I normalfallet har de sin publik bland tjejer i de yngre tonåren och bland gifta, medelålders kvinnor. Det är i alla fall dessa man normalt möter i biosalongen på filmer som denna. För Smekmånaden är inget undantag. Vi får oss den gamla, välkända historien nertryckt i halsen. Fattig pojke möter rik, bortskämd flicka. Kärlek uppstår, äktenskap mindre än ett år senare. Hennes föräldrar och övrig familj gör vad de kan för att stoppa bröllopet, men tji får de.

Och så den katastrofala semestern i Europa. Vi har sett det förr, alltför många gånger. Skämten om de för små bilarna, snorkiga, icke tjänstvilliga fransoser och slitna hotellrum har vi sett så många gånger förut, när amerikaner gör sig lustiga i Europa över att allt inte är som hemma. Som om det inte räcker med en McDonald’s eller en Seven-Eleven i varje gathörn - de ska helst bo på Howard Johnson eller Hilton med amerikansk kabel-TV. Varför då över huvud taget åka hemifrån? Och ska man driva med det, kan man åtminstone hitta på nåt nytt. Ett päron till farsa på semester i Europa må vara den sämsta, svenska filmtiteln någonsin, men filmen är bra mycket roligare än Smekmånaden.

Visst har charmtrollet Brittany Murphy en oanad komisk ådra, det ska erkännas (men någon borde säga till henne att sluta sminka sig svart runt ögonen, det som passar i 8 mile passar inte här), men det räcker liksom inte med att låta Tom (Ashton Kutcher från Dude, where's my car?) packa upp hennes bröllopsgåva, en dildo, och plugga in den i väggen med därpå följande kollaps av hela hotellets elsystem för att det ska bli roligt. Om jag skrattade fem, sex gånger så blir det ett skratt i kvarten. Det är för lite.

Filmen lär bygga på manusförfattaren Sam Harpers egna erfarenheter från sin smekmånad i Europa, och märkligt nog är han fortfarande gift. Det roligaste med denna film är väl annars att mannen som hyr ut bilen till Tom och Sarah heter Clement von Franckenstein. På riktigt. Däremot är skämtet om den olycksaliga hunden stulet från Släkten är värst och Den där Mary.