Vi ser dem allt oftare, historierna som ligger på Stockholms gator och väntar på att berättas. Före 80-talet var de hemlösa ett tämligen okänt fenomen i Sverige. Idag ser vi nästan uteliggare som en naturlig del av Stockholms gatubild. Onekligen säger uteliggarnas existens en hel del om hur Sverige förändrats, men varje individ har sin egen historia att berätta. I Små mirakel och stora spelar Peter Haber uteliggaren Per som lever utanför samhället, utan bostad och personnummer. Han har dåligt samvete för att hans flickvän och några vänner åkte fast i en polisrazzia i Skåne medan han själv smet iväg. Med alkoholen som närmaste följeslagare lever han på Stockholms gator och försörjer sig på att samla tomburkar. Kanske hade han fortsatt att vandra längs Stockholms gator med sina hjärnspöken om inte slumpen en dag kommit till hans undsättning. Han åker nämligen fast för ett brott som han inte begått och ställs inför rätta.

Vid häktningsförhandlingarna träffar han sin äldre bror Karl (Per Mattsson) som är åklagare. Denne blir inte bara glad åt att återse sin bror efter tjugofem år utan ser också till att Per släpps medan brottet utreds. Dessutom presenterar han två överraskningar: Per har en dotter och gott om pengar eftersom Karl skött om hans tillgångar medan han varit försvunnen. Per tar omedelbart ut pengarna och lägger dom i en plastkasse. Han tänker inte själv använda pengarna, men dom ger honom en anledning att återvända till Skåne och försonas med de människor som han en gång svikit. För honom fortgår livet som förut, så med pengarna i ena handen och en kasse tomburkar
i den andra ger han sig av mot Skåne. Det dröjer emellertid inte länge förrän han blir bestulen. Det är tonårstjejen Sara (Amanda Renberg från Hip hip hora!) som i ett obevakat ögonblick snor Pers hopsamlade burkar. Hon är på rymmen från sina föräldrar och försöker komma till Köpenhamn med tummens hjälp, men saknar pengar och är hungrig. Så träffas filmens omaka par och eftersom de är på väg åt samma håll dröjer det inte länge förrän de slår följe. Det blir en resa som förändrar både Pers och Saras liv.

I fel händer skulle en sån här historia lätt kunna bli larvig. Men regissören Jon Lindström har trettio års erfarenhet av filmarbete och det märks. Han slarvar inte bort någonting. Allt är grundligt genomtänkt och filmen hittar redan från början en humanistisk ton som den aldrig förlorar. Den låter aldrig Peter Habers karaktär bli en grovkornig fyllbult. Det viktiga i berättelsen är Pers försoning med sig själv. Även om Pers skuldkänslor har sitt ursprung tjugofem år bakåt i tiden, så försöker Jon Lindström aldrig förklara dem med filmiska återblickar. Det ger filmen en stram enkelhet och pusselbitarna faller på plats allt eftersom Per och Sara kommer varandra närmare; Per inser att han liksom Sara har flytt från sina problem. Det vilar en avspänd vänlig atmosfär över Små mirakel och stora, och den är rolig. Det är en torr speciell humor som växer fram ur oväntade bilder eller vändningar. Jon Lindström lyckas faktisk med humorns hjälp säga något om både pengars och alkoholens roll i vårt samhälle. Det är ingen överraskning att filmens avspända atmosfär passar Janne "Loffe" Carlsson som handsken. Han har bara en liten roll, men när han förklarar döden med orden "Blixten slog ner rätt i örat, och där låg hon med rykande skor" lyckas han fånga den tunna linje som skiljer tragik från komik i den värld som Små mirakel och stora skildrar.