Varför tittar någon på ett program som Vem vill bli miljonär undrar Jamal Malik, huvudperson i Slumdog millionaire. Hans barndomskärlek, den av honom närmast dyrkade Latika är inte sen med att ge svaret: ”verklighetsflykt”. Hon har såklart rätt. Program av typen Vem vill bli miljonär är en given vinnare i en värld där människor hoppas att en miljonvinst ska förändra deras liv är. Meningen är att alla ska kunna identifiera sig med den som tävlar och känna att de själva en dag kan sitta i heta stolen. Hela tävlingsupplägget bygger på en blandning av kunskap och tur. Med fyra svarsalternativ finns alltid chansen att man svarar rätt, även om man inte kan svaret. Men vad händer om en grabb från Mumbais slumkvarter navigerar sig fram till den allra sista frågekategorin med chans på högsta vinsten? Det händer givetvis Jamal. I stället för att glädjas åt Jamals framgång misstänker den nedlåtande programledaren Prem Kumar, som vill vara programmets stjärna, fusk och kallar in polis. Trots att polisen använder brutala förhörsmetoder och tortyr för att klämma sanningen ur Jamal lyckas de inte få fram något erkännande. Jamal hävdar envist att han råkat få rätt frågor utifrån sitt liv. Polisförhöret blir utgångspunkten för berättelsen och allteftersom polischefen går igenom tävlingsfrågorna får vi ta del av Jamals liv i tillbakablickar som förklarar varför han kunnat svara rätt. 

Redan som barn blir Jamal och hans storebror Salim bekant med polisens syn på dem när en hop poliser med dragna batonger jagar iväg slummens ungar som spelar cricket alltför nära landningsbanorna på Mumbais flygplats. Slummen och flygplatsen ligger alltså sida vid sida och polisen jagar pojkarna långt in på kåkstadens trånga gator. I den sekvensen presenterar Slumdog millionaire på ett genialiskt, otroligt medryckande sätt både huvudpersonerna och området de bor i. Man får verkligen se ett myllrande folkliv och hur otroligt trångbott det är i staden. Filmen förmedlar kontrasternas Indien och visar upp den enorma skillnaden mellan fattiga och rika. De båda bröderna har det inte lätt och blir tidigt föräldralösa sedan deras mor klubbats ihjäl under ett upplopp riktat mot slummens muslimer. På Jamals initiativ slår de sig ihop med den likaledes föräldralösa Latika, men hamnar snart i klorna på en gangster som rekryterar gatubarn för tiggeri och prostitution. Medan pojkarna lyckas fly genom att kasta sig upp på ett tåg blir latika kvar. Till Salims stora förtret lovar Jamal dock att komma tillbaka och rädda henne. Det är början till en spricka mellan bröderna som så småningom skiljs åt när Salim väljer att bli gangster.

Slumdog millionaire är en fantastisk berättelse som pendlar mellan skratt och hemskheter. Man måste nog vara en småsint författare i exil som Salman Rushdie för att överhuvudtaget diskutera hur pojkarna kan hamna i Taj Mahal. Danny Boyle har aldrig varit en regissör som strävar efter realism. Däremot har han ofta något väsentligt att berätta om verkligheten, även om det sker på ett väldigt underhållande sätt. Visserligen är hans filmer inte alltid lyckade, men det brukar finnas intressanta moraliska aspekter i dem. Dessutom har han ett personligt tilltal med en säregen humor som ofta berör skit och pengar. I Slumdog millionaire finns bland annat en sanslöst rolig djupdykning ner i latrinen. Det här är färgstark kärlekssaga om gatubarnen i Mumbai som man blir glad av med ett slut i Bollywoods anda. Jag tror dock inte att man glömmer den här lika fort som vanliga feel good-filmer. Med åtta priser, däribland årets film, blev Slumdog millionaire den stora vinnaren vid årets Oscarsutdelning, trots att filmen saknar publikdragande namn.  Eftersom vi får följa Jamal, Salim och Latika öden från barn till vuxen ålder spelas samtliga av tre olika skådespelare. Flera av ungarna som medverkar är riktiga gatubarn och de är strålande.