Året är 1799 och van Garrett, den mest betydelsefulle mannen i den lilla staden Sleepy Hollow i delstaten New York, reser med häst och vagn genom natten. Det åskar och blixtrar. En fågelskrämma med pumpahuvud vakar likt en helvetets demon över åkrarna. Plötsligt far en skugga förbi utanför vagnsfönstret och i nästa stund börjar hästarna skena. Van Garrett lutar sig ut ur vagnen bara för att finna sin dräng sitta huvudlös på kuskbocken. Och ganska snart är han själv ett huvud kortare.

Så dramatiskt inleds Tim Burtons nya film "Sleepy Hollow", en gotisk skräcksaga om New York-polisen Ichabod Crane (Johnny Depp) som får en mycket underlig mordutredning på halsen. Alla offren, de är snart betydligt fler än ovan nämnda, har fått huvudena avhuggna. Ett enda hugg har varit nog, inget blod har spillts och vad mer är: Huvudena är försvunna. Fast Ichabod är övertygad om att kunna lösa fallet med sina moderna, vetenskapliga metoder. Vilka invånarna i Sleepy Hollow dock inte har den minsta tilltro till. För dem är det uppenbart att det är den Huvudlöse ryttaren som utfört dåden. Vålnaden efter en hessisk legosoldat som kämpade för engelsmännen under frihetskriget, inte för pengarna utan för blodlustens skull. Han dödades i en skog i stadens närhet och begravdes med avhugget huvud. Givetvis är detta hans hämnd och inget annat. Att lokalbefolkningen inte tror detsamma som Ichabod hindrar dem emellertid inte från att hjälpa honom så gott de kan och en pojke vars far tillhör mordoffren, liksom den vackra Katrina van Tassel (Christina Ricci), dotter till samhällets nye ledare, blir hans förtrogna.

Som vanligt i Burtons filmer (han har tidigare gjort bl a "Batman" och "Mars Attacks") kombineras en lätt skruvad historia med fantasifulla miljöer på ett sätt som inte påminner om någon annan regissörs verk. Och detta är nog det bästa han gjort hittills. För stunden kan man knappast få bättre underhållning. Man ler förnöjt och ryser av skräck på samma gång under nästan hela filmen. En förening av skräck och humor som inte fungerat lika bra sedan Sam Raimis "Evil Dead", om den nu fungerade så här bra ens då. Detta samtidigt som man bjuds en inte helt oäven detektivgåta. Och därtill har filmen ett mycket tilltalande yttre. I få filmer är miljöerna så genomtänkta och viktiga för själva filmupplevelsen som här. Det ser ut ungefär som i en tecknad Disney-film, fast med en dystrare färgskala. Kitsch? Javisst, men med tanke på berättelsens karaktär av saga för vuxna är detta inte bara acceptabelt utan det enda rätta. Av samma skäl är det lätt att ha överseende med en del klyschor i handlingen och karaktärsskildringens kantighet, att rent av se detta som en tillgång.

Det enda i filmen jag retar mig lite på är att den huvudlöse ryttaren för det mesta omtalas som "the horseman" istället för "the hessian", vilket ju låter mycket tuffare.

Ryttaren spelas förresten av Christopher Walken, som i Cronenbergs "Dead Zone" vid ett tillfälle pratar om just Sleepy Hollow-legenden. Och det är inte den enda referensen till Cronenberg som finns här. För den som sett dennes "Dead Ringers" kan inte låta bli att associera Ichabods underliga, egenkonstruerade analysredskap med de förvridna gynekologredskap som där uppfinns av den galne tvillingbrodern. Båda symboler för en vetenskap som blivit för självupptagen.

"Sleepy Hollow" borde vara ett självklart filmval för alla som inte är helt insnöade på realism.