1983 sveper en mordvåg över Turin i Italien. En mystisk man mördar unga kvinnor på olika makabra tillvägagångssätt och lämnar djur utklippta ur papp på brottsplatserna. Bland offren finns en mor till en ung pojke vid namn Giacomo. En kommissarie Ulisse Moretti sätts på fallet och griper snart en misstänkt, en underlig dvärg som också skriver hemska detektivromaner. Mannen anklagas och döms, men flyr från arresten. Han hittas senare död i en flod, ett förmodat självmord menar polisen. Fallet anses uppklarat och läggs ned, spaningsledaren Moretti är också övertygad om dvärgens skuld.

År 2000, 17 år senare besöker en prostituerad kvinna en kund som vill leka bisarra sexlekar med inslag av S/M med henne, hon vägrar dock och mannen kör ut henne ur sin lägenhet. Kvinnan blir lättad då hon uppfattar mannen som obehaglig. När hon mer eller mindre flyr ut ur hans lägenhet råkar hon få med sig en blå mapp med diverse tidningsurklipp i. Dessa tidningsurklipp är från 1983 då ”dvärg morden” ägde rum. Hon hittar också en massa otäcka knivar i en låda. På tåget hem känner hon sig förföljd och hon hittas senare tillsammans med en annan person brutalt mördad vid tågstationen. Giacomo åker hem till Turin för att söka upp gamla vänner då de två personerna hittas döda. Han blir genast övertygad om att samme mördare är i farten igen. Det blir även den poliskommissarie som håller i fallet och söker upp den nu legendariske Moretti för att få detaljer om ”dvärg morden”. Moretti som nu lider av kraftiga sömnproblem blir intresserad och startar en privat utredning gällande de nya morden tillsammans med Giacomo. Den stora frågan som de ämnar besvara är: Lever dvärgen eller var han oskyldig från början?

Jag hade hört en del om den legendariske Dario Argento. Jag hade dock inte sett en enda film av honom innan jag såg Sleepless, därför hade jag väldigt höga förväntningar på filmen men blev rejält besviken. Detta måste vara en av årets sämsta filmer. Filmen öppnar otäckt och bevisar för mig vilken skräckmästare Argento sägs vara men snart rider filmen på banalitetens och klichéernas vågor.

Låt mig börja med det värsta ”brottet” som någon regissör kan begå när det gäller thrillers, någonting som Argento utan tvekan utför. Han gör lösningen på gåtan så oerhört lätt att lösa och vulgariserar den tillsammans med filmhistoriens mest otrovärdiga porträtt av en psykopatmördare. Att någon seriemördare skulle bete sig på det sätt som mördaren gör här är för mig otänkbart, som vanligt försöker regissören framställa mördaren som road av sina gärningar och betrakta det hela som en lek, någonting som aldrig skulle inträffa i verkligheten. Skall dock inte avslöja vem…

För mig är det svårt att jämföra denna film med Argentos tidigare alster som Deep Red och Tenebrae, som jag har hört ska vara väldigt bra, därför ska jag försöka undvika att göra det. Men vad jag kan säga om den här rullen, utöver det tidigare, är att den är en väldigt välgjord och vacker film, tyvärr hjälper det inte upp betyget i detta fall, och att musiken av Goblin är väldigt mustig och stämningsfull. Det är också kul att se vår gamle nationalskatt Max von Sydow som den smått virrige detektiven Moretti.

Filmen misslyckas i att vara otäck, i början är den riktigt ruggig men sedan blir den förutsägbar och småtrist. Kära läsare, håll er borta från Dario Argentos Sleepless, den är ingenting att hänga i julgran!