En rödhårig man föds ur ett enormt sköte på en äng. En munk kommer fram och klipper navelsträngen och duschar honom. Iklädd kostym beger sig den Rödhårige iväg med en attachéväska. Direkt blir han beskjuten av en äldre man som bjuder på en öl och berättar sitt livs historia. Historien om hur han en gång själv föddes ur Moder Jord, men vägrade låta sig inlemmas i systemet och flydde redan innan han passerat normalitetstestet, alltså det röda skynket som alla nyfödda måste passera för att godkännas.

I en återblick får vi nu uppleva hur det gick till när den munk som skulle "döpa" honom i stället flyr illa kvickt, men rymlingen hinner ifatt honom och blåser huvet av honom med ett jaktgevär, varpå han pissar i huvudskålen. Han får senare syn på en soldat som, i likhet med björnarna, skiter i skogen. Han rusar fram och sparkar honom i röven så skiten sprutar. Soldaten får vackert (nåja...) täppa igen rövhålet med sin halvdruckna  pilsnerflaska. Efter en stund blir suget efter pilsner för stort, och han tar åter ut flaskan och tömmer innehållet. Senare ska han vägra lyda order, och blir därför våldtagen av den Ilsa-lika löjtnanten Miriam Johnson, som annars gillar att sitta i sin amerikanska överskottsjeep och onanera. Mitt i våldtäkten i det militära högkvarterets källare kör hon en billig kniv i halsen på soldaten så blodet sprutar.

Vår rymling åker fast och här bryter gubben sin berättelse och tömmer sin öl, men vi anar att som straff sattes på att själv bli munk och utföra den ovan beskrivna ritualen på andra nyfödda. Den gamle tar avsked av den Rödhårige, klär sig i munkkåpa och tar honom till en tjej i rosa klänning som klättrar ner i Moder Jords rövhål. En get skiter på ängen och den Rödhårige, nu iklädd hög hatt, skjuter ner munken. Han hade väl ingen lust att följa flickan ner i de sladdriga tarmarna, utan tar sin tillflykt till stranden, där han lämnar ett meddelande för kommande generationer inristat i en sten. Tre år senare hittas tavlan med budskapet av ett par som hånglar på stranden. Bland annat förtäljer runstenen var det finns en vapengömma, och det är lämpligt nog i närheten. Paret beger sig dit, och i stugan i fråga finns även en svart gammal Volvo med spraymålade flammor på front och sidor. De beväpnar sig och drar iväg med raggar-Volvon som de försett med ett maskingevär på taket. Så beger de sig av för att bekämpa de kungliga trupperna. Fast tjejen försvinner direkt i nåt lesbiskt förhållande med en blondin, så Oliver - han heter så - får själv ta sig an armén, likt en norsk Rambo. Norske kungen är missnöjd med hur stridigheterna utvecklar sig, så denne gamle man ikläder sig raskt full stridsmundering och tar helikopter direkt till platsen för striden.

Hur ska det gå? Finns det fortfarande hopp för mänskligheten? Svaret får du bara om du införskaffar norska Bread and circus, en våldsam splatterdramakomedi om människans okuvliga längtan efter frihet. Skapad av Martin Løke (fast han föredrar att använda det mer internationellt gångbara Loke) och vad man får förmoda är hans polare hemma i Sandefjord utanför Oslo i Norge för två år sen. Martin, som fyllde 27 i tisdags, hade sparat i fem år för att kunna göra denna film, och överraskade alla även i Norge med att plötsligt stå och sälja den via en privatfinansierad visning i Cannes i maj i fjor. Man trodde till och med att det hela var en bluff först, men jag kan intyga att Bread and circus i allra högsta grad existerar. Klart inspirerad av Bad taste har man åstadkommit en ibland rolig och oftast våldsam samhällssatir. Till sin hjälp har Martin haft inte mindre än åtta ytterligare medlemmar av den stackars familjen Løke, samt spelar han själv både den Rödhårige och soldaten som våldtas och strupsnittas.

Över huvud taget är det ett tajt team han använt, där exempelvis Oliver spelas av Oliver Boullet, som dessutom varit filmens ena fotograf. Men det mesta av jobbet, inklusive manus, regi, klippning, produktion, make-up och specialeffekter står dock Martin själv för. Låt oss bara hoppas att det inte dröjer fem år till nästa film!