En skeleton key är en universalnyckel, en nyckel i ett hus som går till alla dörrar, utom möjligen muggen och kylskåpet. Så vadå? Lugn, lugn...

Caroline (Kate Hudson) är en sköterska som bryr sig lite för mycket om sina patienter för hennes eget bästa, och hoppar av från ett hospis å grund av bristande engagemang och medkänsla från hennes kollegor. Möjligen spelar det en viss roll i sammanhanget att hennes farsa nyligen avled i sin ensamhet, och att hon lider av ruelse över att hon inte vårdade honom hans sista tid här i Jämmerdalen. Nåväl, hon tager sig ett jobb som privatsköterska hemma hos paret Deveraux, där den rullstolsbundne gubben Ben (John Hurt, som här ser ut att vara äldre än både Metusalem och gubben Noak – tillsammans...) är så gott som totalförlamad efter ett slaganfall, och hustrun Violet (Gena Rowlands, som blir allt mer okritisk vad gäller hennes rollval) är den enda som orkar med skitgubben. De flesta sköterskor som anställts har inte pallat en vecka ens. Men inte på grund av honom, utan snarare på grund av huset. Ett sånt där typiskt elegant sydstatshus i trä, och med supveranda stor nog för hela släkten. Det finns ett rum på vinden som lär ska vara läskigt, och det var där Ben fick sitt slaganfall. Men allt är inte som det ska med Ben. Eller varför kryper han på taket och försöker hoppa ner? Varför är han rädd för hustrun Violet? Varför utspelar sig filmen ute i träskmarkerna som omger New Orleans (ja, numera finns de även inne i stan...)? Varför är filmen så förbannat trist och förutsägbar?  

Med både voodoo (religionen som härstammar från Benin i Västafrika och som spreds till Louisiana via Haiti) och hoodoo (magi) på menyn uppfyller Skeleton key alla de (van)föreställningar folk i gemen har i USA om den forna, franska (och spanska) kolonin. Det är blodsoffer och häxor och hönsfjädrar och – emellanåt – skön swamp blues (saknar dock artister som Tail Gators, Dr. John och Sonny Landreth på ljudspåret) och big fat mamas som sätter upp butik i le quartier françois (’säkta min hemmasnickrade franska...) där de säljer nämnda varor. Men det håller för fan inte, vi har sett det förr i så mycket bättre filmer. Jag tänker främst på den chiliheta Angel heart (Alan Parker, 1987) med Mickey Rourke och Lisa Bonet. Aahhhh, Lisa, Lisa...vart tog du vägen, child...?!? I den filmen satt man nästan och väntade på att Marie Lavaux, den (ö)kända 1800-talshäxan som Dr. Hook & The Medicine Show spelade och sjöng så trevligt om (på den eminente Shel Silversteins text, så klart...) för en 30 år sen. Men det är inte första gången det blir platt fall av en cajun-thrillers, eller vad sägs om den ruttna Fallen med Denzel Washington? Nä, du hittar bättre hoodoo voodoo i Creedence Clearwater Revivals skivor, liksom i Screamin’ Jay Hawkins klassiker I put a spell on you, som spelats in i kanonversioner av både nämnda CCR och Arthur Brown. Köp! Köp! Köp! Skeleton key är inget annat än mumbo jumbo. Var lade jag nu DVD:n med Walter Hills Southern comfort (1982)...?!?