Storyn i Silk - en film som bygger på en roman av Alessandro Baricco med samma namn - är egentligen inte så märkvärdig. Den utspelar sig i en liten fransk stad i slutet av 1800-talet där en man fått för sig att starta silkesfabriker, men för att kunna göra det behöver han de ägg som silkesmaskarna spinner. Dessa finns att få tag på i Japan och den unge Hervé Joncour tillfrågas om han kan göra den långa resan. Problemet är att utlänningar inte får komma in i Japan. Men fabrikören känner rätt folk och Hervé, spelad av Michael Pitt, tar sig an uppdraget, inte minst för att tjäna de pengar som behövs för att skaffa sin tillkommande hustru (Helene Joncour) ett stort hus och den blomsterträdgård hon drömt om.

Resan tar lång tid men utlöper väl och Hervé återkommer till sin hemstad som en rätt förmögen man, gifter sig och flyttar ihop med hustrun. Trots idoga försök får paret inget barn och efter en period är det dags för en ny smuggel-tripp till Japan med målet att hämta fler maskägg och tjäna mer pengar. Hervé lär känna både den japanska kulturen bättre och en vacker japansk flicka. Därefter blir det ytterligare en resa, men denna gång är det mer den japanska flickan som lockar än pengarna och en kärleksrelation inleds. Den är kort men förblir tillräcklig för att sätta unge Hervés hjärta i brand. Med sig hem, förutom äggen, har han denna gång en lapp från flickan, skriven på japanska, och han uppsöker bordellmamman Madame Blanche (Miki Nakatani) för att få den översatt.

Något senare anländer Hervé för sista gången till Japan. Anledningen till att det blir hans sista resa är att strider utbrutit och den lilla by där äggaffärerna tidigare har gjorts upp är nu nedbrunnen och dess invånare försvunna. Hervé fortsätter söka efter den japanska flickan, men finner henne inte och tvingas till slut återvända hem. Där får han snart ett nytt brev, skrivet på japanska men inte avsänt från Japan. Madame Blanche sökes återigen upp för att översätta. Samtidigt blir hans misstänksamma hustrun sjuk och mer än så bör inte avslöjas av handlingen.

Silk är en romantisk och mycket stillsam, men även vemodig film. Den är vackert filmad och utspelar sig på poetiska platser och i vacker natur, men blir inte tråkig, sötsliskig eller moraliserande som dylika rullar från USA kan tendera att bli ibland. Tankar och känslor uttrycks förutom i bildspråket och handlingen, även via Hervés berättarröst, och det är med ett behagligt lugn som dramat utspelar sig framför tittarens ögon.

Jag tycker om Silk och dess atmosfär. Det är en perfekt film att spendera några timmar med under en mörk höstkväll då ögonen tröttnat på action, putslustiga komedier och tunga filmer. Det romantiska dramat har en tilltalande stämning och skådespeleriet är fullt acceptabelt. Även om filmen inte förändrar världen, gör den ”här och nu” till ett lite vackrare, men också lite mer sorgset ställe att befinna sig på.