Filmkritiker är som regel rörande eniga om huruvida en film är bra eller dålig. Sällan har de dock varit så rörande eniga om att en film verkligen stinker som i fråga om Verhoevens och Esterhaz (manus) uppföljare till megasuccén "Basic Instinct". När jag satte mig framför videon för att se filmen hade jag följaktligen inga andra förväntningar än att få se en del hyfsade show- och sexscener.

Den första halvtimmen gjorde inget för att modifiera dessa förväntningar. Unga, naiva Nomi (Elizabeth Berkley) kommer till Las Vegas med målsättningen att få medverka i någon av de stora dansshowerna där. Efter att direkt ha blivit lurad på allt hon äger blir hon omhändertagen av en annan tjej som hon får bo hos, som faktiskt jobbar bakom scenen på den största av dessa shower. Själv tvingas hon dock nöja sig med ett jobb som strippa på en sexklubb. I väntan på den stora chansen. Vilken efter ett tag givetvis dyker upp. Runt henne konstrueras under tiden ett persongalleri där vissa är goda och andra onda.

Tror man. Men så är det inte - och däri ligger filmens styrka. Med några få undantag är de alla mer eller mindre korrumperade av ökenstadens pengar och neon, kanske osympatiska men inte elaka. De är beredda att gå långt för att nå sina högt uppsatta mål, fast då och då skiner ändå en verklig omtanke om andra igenom deras hårda masker. Masker de finner ack så nödvändiga.

En scen som fastnat i mitt huvud är den där sexklubbsägaren och en av hans kvinnor kommer till Nomi sedan hon blivit antagen till den stora showen. För att önska henne lycka till med sin nya karriär, båda uppriktigt glada för hennes skull. Då de ska gå stannar mannen dock upp, får ett tankfullt drag i ansiktet och slänger sedan ur sig: "It must be weird, not having anybody cum on you." För ett ögonblick lät han masken falla och nu måste han kompensera det.

På det hela taget är det alltså en mycket mörk film, som alla filmer där Las Vegas figurerar. I den amerikanska drömmens hjärta tillåts tydligen ingen vara riktigt lycklig.

Men vad är det då i "Showgirls" som retat upp kritikerna? Intrigen? Nej knappast. Den bjuder på sin beskärda del av oväntade och tankeväckande vändningar. Skådespelarna? (Bl a Gina Gershon från ”Bound”, Kyle MacLachlan från ”Twin Peaks” och Alan Rachins från ”Lagens Änglar”.) Nej. Vissa kritiker har förvisso beklagat sig över dåligt agerande och i Berkleys fall inte helt utan orsak, men andra kritiker har tvärtom menat att skådespelarprestationerna är riktigt bra och jag anser dem ligga åtminstone i nivå med Hollywoods genomsnitt.

Orsaken till sågningarna ligger uppenbarligen i att filmen ansetts allt för politiskt inkorrekt, något som enligt min mening har noll och intet att göra med konstnärlig kvalitet. Dels har man retat sig på filmens budskap, dels på den myckna nakenheten. Vad budskapet beträffar har man emellertid missförstått det. Verhoeven har anklagats för att kritisera sex- och showbranscherna medan han själv visar upp kvinnor på samma sätt som dessa, men vad han egentligen kritiserar är framgångskåthet och dubbelmoral i allmänhet, inga enskilda företeelser. Vad nakenheten beträffar är det nästan enbart kvinnor som visas upp mer eller mindre utan kläder och det kan man förstås tycka vad man vill om, men rent estetiskt är det definitivt inga fel på show- och sexscenerna, inte heller är de omotiverat många.

Sammanfattningsvis är "Showgirls" en film oerhört mycket bättre än sitt rykte. Jag skulle rent av vilja påstå att det är Verhoevens bästa.