Att leva på 1500-talet var ingen lek, vilket Shadow of the sword visar med plågsam tydlighet. Människor torterades, halshöggs inför åskådare och brändes på bål. Ofta för påstådda brott som de inte ens begått. Kyrkan regerade med järnhand och försvarade sin makt och rikedom med de mest djävulska medel man kan tänka sig.

Shadow of the sword – även kallad The Headsman - handlar om två föräldralösa pojkar som växte upp i ett kloster i slutet av 1500-talet. Martin (Nikolaj Coster-Waldau) blir först soldat, men då han återkommer skadad efter striderna träffar han Anna. Hon är utstött ur samhället då hennes far är bödel, men hon är också kunnig inom naturmedicin och tar hand om Martins sår. Paret blir kära, de får en son och gifter sig. Snart avlider Annas pappa och Martin tvingas överta hans roll som bödel för att kunna behålla sin familj.

Martins barndomsvän Georg (Peter McDonald) tillhör prästerskapet och kyrkan. Samtidigt pågår inkvisitionen mot kättarna och oliktänkande mister livet på löpande band. Dubbelmoralen härjar fritt och de bägge barndomsvännerna står plötsligt på varsin sida i detta känslomässigt engagerande drama. Bägge två tvingas på olika sätt och av olika anledningar att utföra horribla och djupt omoraliska gärningar, vilket utmynnar i personlig tragik för alla involverade.

Storyn är måhända inte hyperoriginell, men Shadow of the sword är en spännande och mycket välgjord film. Den fungerar på flera plan och lyckas upprätthålla mitt intresse och engagemang från början till slut. Världen som målas upp känns fullt realistisk. Den är skitig, fattig och full av smärta, men har samtidigt ett visst utrymme för skönhet och kärlek. Filmen blir aldrig överdriven eller kladdigt sentimental och den yttersta ondskan personifieras av Steven Berkoffs rollfigur som inkvisitor.

Det är lätt att leva sig in i handlingen som känns lagom avancerad och tittaren får en fin inblick i hur denna blodiga era kunde te sig i verkligheten. Våldsscenerna är otäcka och realistiska, men nödvändiga, och regissören Simon Aeby har undvikit att vältra sig i värre våldsexcesser än nödvändigt.

Allt som allt är Shadow of the sword en mycket rekommendabel film.