Återigen förundras jag över hur mycket man uppenbarligen INTE ser under manusutvecklingen, på förhandsvisningar, i klipprummet och överallt i förproduktionen. Här har det tydligt hänt något med manuset. Från ursprungsidé till färdig film. Något som inte var så bra. Tror jag...jag vet ju inte hur första versionen såg ut, eller hur tankegångarna gick. Jag "läser" dock mellan raderna att något väsentligt gått förlorat. Det jag tror var intentionen - att berätta en stark historia om en kvinna som ser tillbaka på sitt liv och är allt annat än nöjd och nu ser en chans till förändring - blir såpoperasoppa. Det kan inte ha varit avsikten!

Öppningsscenen: Det är den jag grundar mina misstankar på bland annat. En låtsas-Jesus vid ett akvarium som visar sig ha väldigt lite med saken att göra. Det behöver anslag inte heller ha, men här funkar det dåligt, alternativt är så djupsinnigt att det går mig förbi.

Tagline: A drama about the power of Love, the lust for Sex, and the need for Hope.

Jo. Men man petar in på tok för mycket elände! Som om man inte litar på att det räcker med en bitter kvinna som återser den hon en gång helst ville ha, men inte fick.

När ungdomsförälskelsen Bertil (!) kommer tillbaka till byn förändras livet drastiskt för butiksbiträdet Birgit (Ing-Marie Carlsson). Hon är gift med Lennart (Lennart Jähkel) och har en artonårig dotter, Marie, som ser ut som tretton. Vilket blir skitfel. Birgits tråkiga vardag lättas upp när hon ser Bertil som programledare i tv, för showen - gissa! - just det. Sex, hopp och kärlek. Krister Henriksson spelar nyktra (en kvart) alkisen, programledaren, ungdomskärleken som kommer hem för att begrava sin far och göra upp med sin bror. Det står klart för alla att Bertil inte är intresserad av Birgit på DET viset. Utom för Birgit. Som är så korkad att jag blir rent förbannad. Hon beter sig som en naiv tonåring, och om det ska vara igenkänning, att man ska fatta sympati, känna medlidande, förstå - då har man misslyckats fullständigt. Sedan är inte heller Ing-Marie Carlsson den vassaste av skådespelare, bör inte castas i en så här stor huvudroll. Har inte närvaro eller karisma för att bära en långfilm. Henriksson kan det här med bakfylla och gråtande och Jähkel gör antagligen sitt bästa.

Den stora "hemligheten", som jag (och alla andra?) redan har fattat, avslöjas efter exakt tio minuter och sen...slutar i alla fall jag bry mig om dessa personer. Därför att det inte spelar någon roll vems dotter Marie är. Man konstruerar en situation där det spelar jättestor roll, men det gör inte det. Egentligen. Birgits förföljelse av Bertil, hans fylla med efterföljande ångestattacker, snor och tårar, Lennart som anar oråd i busken. Dottern som skär sig, men vem bryr sig? Tja. Låtsas-Jesus. Lite ibland. Jag finner detta icke-fungerande, det är inte spännande och där det kunde ha blivit det fegar man ur.

Slutet: Jag vet inte vad jag ska skriva...jaha? Ska vi gå och ta en fika och snacka om filmen? Vilken film?