Willard jobbar som chaufför och nåt som mest påminner om husslav hos snåla satkärringen miss Crock. Så han planerar och utför en kidnappning av hennes fula knähund, Muffin, tillsammans med sin polare Rusty. Givetvis går det åt skogen direkt, och hunden flyr innan de ens hunnit hem. När tantan vaknar och ser utpressningsbrevet, är hunden redan tillbaka i hemmets lugna vrå, och hon missuppfattar situationen så, att hon tror att det är Willard som är kidnappad.

Givetvis vägrar hon betala lösen för sin odåga till chaffis, men när allmänheten får reda på detta bojkottas hennes produkter (kakor och pajer), vilket får henne att inse att det blir billigare i längden att betala. Willard och Rusty planerar att visa upp en död Willard efter att ha mottagit lösensumman, och beställer ett lik som är... öh, likt Willard, åtminstone lite, av obducenten Grover Cleaver (Danny DeVito, filmens behållning). Detta går förstås inte heller så bra. Willard får förvisso lösensumman, men blir rånad i en parktunnel av ett gäng boys från the 'hood i tioårsåldern, plus att han får stryk.

Det blir än mer invecklat och förvecklat när först kärringen inser att hon blivit lurad, sen Grover Cleaver. Därmed inte sagt att det blir roligare. Ursprungsidén var ju hyfsat originell, även om den givetvis påminner inte så lite om betydligt lyckosammare Hjärtlösa typer (1986), där ju Danny DeVito också medverkade. Dock förfaller den snart till rena buskisen med allt plattare skämt och fånigare bifigurer.

Som Willard ser vi Norm Macdonald, som fick en karriär då han tog över som ironisk nyhetsuppläsare i Saturday Night Live (ett jobb som Chevy Chase tidigare innehaft). Den karriären tog slut lika snabbt den dag för cirka fem år sen, då han fick sparken för att han inte var rolig längre. Hans första film, Dirty work, 1998, floppade, liksom denna gjorde, två år senare. Den bara dog, två veckor efter premiären i maj för tre år sen, och drog inte ens in inspelningskostnaderna. Då går det lite bättre för hans TV-serie, Norm.

I rollen som Rusty ser vi Dave Chappelle, som det gått lite bättre för. Han fick en av de större rollerna i Mean streak (1999) med Martin Lawrence, och efter floppen med Screwed gjorde han lite av comeback i och med minisuccén för förra sommarens parodi på blaxploitationfilm, Undercover brother.

De bägge regissörerna och manusförfattarna Alexander/Karaszewski har tidigare skrivit manus till bl.a. tre lyckade biobiografier, nämligen Ed Wood (1994), Larry Flynt - skandalernas man (1996) och Man on the moon (1999), men i och med denna, deras regidebut, tog de sig vatten över huvudet, och det beror snarare på att manuset är dåligt än på att de inte kan regissera.