Efter morden i Woodsboro (i den första filmen) har den bitchiga journalisten Gale skrivit en bok om dem, som i sin tur blivit filmen ”Stab” – med ingen mindre än Tori Spelling i huvudrollen. (Vow!) Scream 2 börjar på en biograf som visar denna film. Det är här mördaren slår till första gången. Någon som kopierar morden i Woodsboro och har för avsikt att slutföra det som där påbörjades. Vilket underlättas av att alla de överlevande därifrån snart åter är samlade. Sidney och Randy går på samma college, den numera halte Dewey kommer dit för att skydda dem och Gale i hopp om en bra story. Närmare dussinet personer dör sedan på vägen till den stora finalen, de flesta genom upprepade knivhugg.

Men är inte uppföljare per definition sämre än sina föregångare, som Randy i filmens början hävdar under en lektion i filmvetenskap? Jo. Och som ni antagligen redan slutit er till utifrån betyget är inte detta undantaget som bekräftar regeln. Fast på många sätt är Scream 2 mer en repris än en uppföljare. På gott och ont. Greppet med den maskerade mördaren kring vars identitet publiken lockas att spekulera fungerar utmärkt även här, men i många andra grepp kan man allt för lätt känna igen filmskaparnas tankebanor, vilket ju förtar mycket av spänningen. Och den bitvis skriande brist på trovärdighet som var det enda jag höll emot ettan är ännu mer påtaglig i tvåan. Då mördaren vid ett tillfälle är helt utslagen och Sidney lätt skulle kunna binda, bryta nacken av eller åtminstone demaskera denne, tror ni hon gör något av detta? Nejdå.

Men, invänder nu några av er, är inte en av poängerna med Scream-serien just ett ironiskt användande av genre-klyschorna? Jo, förvisso. Men det finns bra och dålig ironi. Detta, om det verkligen är tänkt som ironi, är dålig ironi. Det ligger allt för nära hur det faktiskt ser ut i många allvarligt menade rysare för att det ska fungera som sådan.

Missförstå mig nu bara inte! Scream 2 är en helt okej film. På det hela taget spännande och betydligt mer välgjord än det mesta inom genren. Men eftersom man med största sannolikhet sett ettan innan och därför oundvikligen jämför med denna kommer filmen för de allra flesta ändå att vara en besvikelse. Eller möjligen uppskattar man den för att den innehåller fler och blodigare mord, vilket Randy konstaterar är en av reglerna för uppföljare.

Till sist ett litet plus i kanten för Liev Schreiber, i en större biroll som mannen vilken oskyldig satt i fängelse för mordet på Sidneys mor. Schreiber är en av dessa begåvade ständiga birollsinnehavare vars ansikte de flesta säkert känner igen även om de inte vet namnet. Bland hans mer minnesvärda rollprestationer är de som mentalt något obalanserad vicesheriff i Phantoms och som transvestit i Nora Ephrons Mixed Nuts.