Scorched heat från 1987 med bland andra Harald Treutiger är en riktig kalkon, ett hejdlöst töntigt försök att göra en svensk rysare för den internationella marknaden - alla pratar engelska, oftast med en sorts hemmagjord, amerikansk accent.

Den förre programledaren till Robinson med flera, populära program, Harald Treutiger, jobbade väl på Sydnytt i Malmö vid den här tiden, och tjänade antagligen för dåligt. Så varför inte ställa upp och göra en svensk skräckfilm här i Skåne? En film om en gammal lärare, George Andersson, som återuppstår från de döda och gör livet surt för de två små pojkar, Erik och Steve, som en gång råkade ha ihjäl honom. Och som inte längre är små pojkar, utan stora pojkar. I det här fallet är det Martin Brandquist i rollen som Erik som är jagad av "Mr. Andersson", alltså den lärare han och Steve (Treutiger) tuttade eld på med hjälp av Kinapuffar som de kastade in i hans vardagsrum som straff för att han fimpade en cigg i handen på dem när de smygrökte på skoltrappan.

Vafalls? Fick vi inte röka? Vi var ju ändå tio år gamla!!! Skitungar, rätt åt dem att han brännmärkte dem! Deras hämnd blir å andra sidan ljuv; han steks levande i branden som uppstår av deras inkastade fyrverkeripjäser. Varför han återuppstått från de döda 20 år efteråt förklaras ej, men nu skriver i varje fall Erik till sin gamle skolkamrat Steve Johnson i Dallas (!) och ber om hjälp. Den pillertrillande Steve jobbar på skivbolag hemma i Dallas, och måste dagligen tampas med tuffa artister, som rapparen Nike Taylor, spelad av reggaemusikern Tony "Kung Babbla" Ellis, som en gång i tiden spelade med på Peps Perssons skivor. Jag har förresten en solo-LP med honom, Nowhere to run, från 1979, på den tiden han kallade sig Babatunde Tony Ellis. Steve har inte hört av Erik på år och dar, men skippar självklart den tänkta Bahamassemestern med hustrun Linda (Babs Brinklund) för en sväng hem till gamla Skåne när Erik kallar. Och stackars Linda hakar på.

Planet från Dallas landar självklart direkt på lilla Sturups flygplats utanför Malmö, no problem! Steve gör som alla andra, tar en svarttaxi (i dubbel bemärkelse - det är gamle reggaemusikern Demba Conta som kör...) från Sturup och hamnar nånstans på bonnvischan i sydvästra Skåne, Gässie, tror jag. De åker hem till Erik, som givetvis har Bra Böckers gröna lexikon, alla 25 banden, i bokhyllan (ja vafan, det har jag med...). Linda tar ett bad och sugs ut genom avloppet av "Mr. Andersson"/demonen. Hon dyker senare upp på vinden. Snart vet man inte vad som är sant och vad som är inbillning, för nu turas de tre om med att hallucinera och se syner, precis som i nyligen släppta Hellraiser: Hellseeker, inga jämförelser i övrigt...demonen sätter griller i skallen på dem, och de är flera gånger på väg att skjuta huvet av varandra i ren skräck. Demonen spelar dem flera spratt, bland annat ändrar han Home sweet home-bonaden på väggen till Fuck you Steve. Himla taskigt. Vid ett tillfälle hör Nils Harald Ossian Tröttiger demonen prata genom köksvasken, varpå Harald/Steve böjer sig ner för att höra vad han har att säga. Och så kräks vasken på honom när han sticker ner huvet. Riktigt räligt, men det är sånt man får räkna med när man börjar prata med köksvaskar. Man förstår att Mr. Andersson brukade spöa upp dessa bägge knäppgökar.

Erik, som halsar brännvin direkt ur flaskan som en annan raggare, kommer fram till att de måste spränga resterna av Mr. Anderssons hus för att göra sig av med demonen. Tydligen står källaren kvar efter alla dessa år, men när de kommer dit, visar det sig att ett tufft MC-gäng håller till där inne. Ledaren, en barbröstad kille i solglasögon, uttrycker sin glädje över att de fått "amerikaner" på besök, och sen blir det fighting. Men Linda tar inte skit från nobody, utan ger ett par av grabbarna på flabben, och alla tre lyckas fly. Med lite vapen i hand och sprit i kroppen blir de sen jävligt tuffa, och de skrämmer banditerna på flykten. Sen går de ner i källaren, som plötsligt är jättestor och verkar vara filmad på Glimmingehus, innan Erik och Steve tar kål på demonen. Tror de, men i själva verket råkar de ha ihjäl Linda. De har sett i syne och låtit sig duperas av demonen, och Mr. Andersson fick således sista ordet (fast egentligen var allt bara "hittepo" av Linda..). Så nu slipper ni se den här jävla filmen, som ändå inte går att få tag på här i Sverige...

De flesta skådespelarna (nåja...) har även jobbat i produktionen. Till exempel Martin Brandquist, som gjort musiken. Regissören Peter Borg spelar präst, och en av manusförfattarna, Johan A. Dernelius, spelar inbrottstjuv, plus att han är produktionsmanager. Anders Jönsson, som spelar den jovialiske men tuffe snuten, har också medverkat till manuset, plus att han agerat prop master (slå upp!). Mats Hallesjö har både fotograferat och klippt filmen, och hans brorsa Lars ansvarade för ljudet. Producenten Kjell Larsson från Lund spelar helstekt demon i kyrkan i inledningen av filmen. Han försökte sig på en karriär som filmproducent i Hollywood, men återvände till Skåne 1989 och gjorde Sounds of silence med nästan samma gäng bakom kameran som här i Scorched heat. Gôtt mos!