Mord. Kärlek. En envis journalist och en båtresa mot döden. Magnifika Woody Allen kan som vanligt ta livets mörkaste ämnen och göra om dem till sprudlande underhållning. I hans nyaste film, Scoop spelar han Splendini ”den store trollkarlen” mot Scarlett Johansson som gör rollen som journaliststudenten Sondra. De båda möts under en av Splendinis föreställningar i London, där de är på besök. Hon är försökskanin som ska bli borttrollad ur hans stora japansk låda, vilket hon också blir, men på något mystiskt vis står hon då plötsligt öga mot öga med en av Londons legendariska avlidne journalister, Joe Strombel (Ian McShane). Han har trotsat döden, tagit sig från andra sidan graven, för att berätta för en sista levande själ om scoopet han aldrig hann avsluta. Sondra tar på sig den dödes sista önskan - att reda ut en serie mord som pågått under några år i London. De vaga bevisen leder henne till en högt uppsatt politiker, den unge, attraktiva Peter Lyman (Hugh Jackman). För att samla bevismaterial lär hon känna Lyman, men då bevishögen börjar öka, ökar även Sondras intresse för Lyman. Kan mannen hon plötsligt fallit framstupa förälskad i verkligen vara en blodtörstig mördare?

Visst kan man tycka att Allen blivit lite lat när han spottar ur sig såpass lättsam komedi på rullande band. Att toppen på hans karriär är långt förbi är väl inget någon av oss missat; vad vi däremot missar är den charm med vilken Allen fortfarande framför sina budskap. Visst har vi sett liknande förr, men att Allen fortfarande kan gripa sina åskådare med sin fantastiska humor och sitt lättsamma mörker bevisar hans, till viss del forna, storhet. Det går inte att inte gilla denne gråhårige lille man, när han gör något så underhållande som Scoop. Det enda som känns synd är att en sådan lång, guldkantad karriär får rinna ut i sanden; att Woodys storhet tynar bort och ersätts med sådana framtvingade kommersiella jippon, som Scoop faktiskt är, känns orättvist.

Men med en fantastisk ensemble som spelar, med underbara Johansson i huvudrollen är det ändå lite av en pärla i mörkret. Efter år av dramatiska roller tar hon sig an rollen som den vimsiga Sondra och det ser plötsligt ut som om hon är född till att underhålla. Tillsammans med Woody bildar dem en fantastiskt underhållande, charmerande duo som lättar upp den stela, trista aristokratin i London. Jackman gör även han en bra roll, som den mysige, men något stele politikern. Både Jackman och Johansson lyckas hitta en kärna i sin karaktär som de arbetar med under hela sitt skådespeleri. De är lysande båda två och Herr Allen själv kryddar det hela med ett porträtt av en förvirrad, älskvärd och virrig liten man. Han får oss inte att skratta en eller två gånger, vi skrattar oss genom hela filmen. Ingenting ovanligt eller välgjort från Allens sida egentligen, men komik som denna är faktiskt inte bara en smula unikt, utan även väldigt efterlängtat.