Den tyske affärsmannen Oskar Schindler (Liam Neeson) ser sin chans att tjäna storkovan vid andra världskrigets början. Detta genom att låna pengar till att starta upp en fabrik - av judar vilka inte har någon annan möjlighet att komma undan med livet i behåll. Schindler startar upp fabriken och låter judarna jobba i fabriken för en ersättning in natura. Så småningom börjar han få medkänsla för ”sina” anställda judar, och börjar använda sin förmögenhet till att rädda dem undan allehanda faror. Däribland den sadistiske koncentrationslägerchefen Amon Goeth (Ralph Fiennes).

Schindlers förmågor att manipulera, bluffa och spela högt gjorde att han lyckades med den otroligt märkliga bedriften, att mitt i nazirikets hjärta och under flera års tid rädda över tusen judar från en säker död. Detta genom att hela tiden anställa mer och mer judar i sin fabrik. Samtidigt som fabriken aldrig lyckades producera något krigsmaterial till Tredje riket. Tragiskt nog kom uppenbarligen hans personlighetstyp till sitt esse i krigets osäkra tillvaro, men passade tyvärr inte i ett normalt samhällsklimat, vilket innebar att han dog utfattig. Men alla de judar som han räddade livet på kommer aldrig att glömma hans gärning.

Enligt min kritiska åsikt är det här Steven Spielbergs enda film som verkligen är lysande. Jurassic Park är spännande men inte särskilt djup, och skådespelarna spelar som vanligt över i den. Men Schindler’s List förvånar mig verkligen på den punkten. Här spelar inte skådespelarna över så det skvätter åt alla håll och kanter. Och även i övrigt är filmen fri från den gräsliga Spielbergska sentimentaliteten. Tydligen lyckades han tack vare ämnets allvar tygla sin pojkaktiga natur, och skulle antagligen göra fler strålande filmer om han bara hittade seriösa ämnen.

Att filmen sedan är svartvit tycker jag fungerar helt utmärkt, kanske skulle rentav fler filmer vinna på att gå tillbaka till svartvitt. Bland skådespelarna är Ralph Fiennes magnifik som monstruös nazist, och de övriga är mer än väl godkända. Möjligen kunde Spielberg ibland inte riktigt få fram de rätta känslorna hos alla sina skådespelare. Men filmen är ändå mycket rörande och gripande.