Los Angeles-polisen Carter (Chris Tucker) är i filmens början på semester hos sin kollega Lee (Jackie Chan) i Hongkong. Eller åtminstone är det tänkt som semester. Lee måste jobba mest hela tiden och Carter klagar allt mer högljutt över detta. Då han inte är upptagen med att på usel kinesiska försöka ragga upp kvinnor vill säga. Sedan exploderar en bomb på den amerikanska ambassaden, vilken dödar två agenter, varvid både Lee och Carter underställs amerikanska Secret Service i jakten på de skyldiga. En jakt vilken först för dem till en av Hongkongs största gangsterbossar, Ricky Tan, därefter vidare till Carters Los Angeles i spåren på den amerikanske affärsmannen Steven Reign, och slutligen till Las Vegas.

Som man rimligen kunde förvänta sig blir det på vägen en hel del riktigt snygg karate-action, och allt för många usla skämt. För de senare står vanligen Chris Tucker, vilken här nedlåtit sig till att spela en ”dumkul neger”-stereotyp av en sort som hade sin glanstid för närmare hundra år sedan. Precis den stereotyp Spike Lee med sådan glöd angriper i filmen Bamboozled. Han är i vilket fall mest bara påfrestande.

Vill man ha roligt bör man alltså välja något annat. Om man däremot enbart är intresserad av action är Rush Hour 2 faktiskt ett utmärkt val. För Jackie Chans akrobatiska konster lär inte göra någon besviken. I sina bästa stunder får han en kille som van Damme att verka direkt klumpig, som en elefant i en glasbutik. Dessutom har filmen en hel del snygga miljöer, åtminstone för oss som aldrig kan få nog av storstadens neon, och Ricky Tans kvinnliga hantlangare Hu Li är kanske den sexigaste yrkesmördaren på film sedan Lena Olin i Romeo is Bleeding. Och visst är det väl något sympatiskt över filmer vilka likt denna är kliniskt fria från alla som helst pretentioner på att vara coola, nyskapande eller ”viktiga”, utan som bara vill underhålla?