Ronwell Dobbs är en slarver i hockeyfrilla, en överårig tonåring som alltid hamnar i trubbel och blir arresterad. Redan i yngre tonåren blev han avslängd från skolbussen för att ha fisit alfabetet. Hans favoritnöje att att se tokhundar äta spyor hemma i hålan Doraville i Georgia.

Run Ronnie run! bygger på komediserien Mr. Show, visad i amerikanska kabelkanalen HBO. Som ni vet gör HBO samma skit som de tre stora kanalerna (ABC, CBS och NBC), med den skillnaden att de både kan visa naket och säga fuck i sina filmer/TV--program, som i vansinnigt överskattade förortssåpan Sopranos. 2002 ansågs i alla fall tiden mogen för en långfilm, men som i de flesta fall när man bygger en hel långfilm på en TV-serie som i sin tur består av sketcher blir det bara till ett onödigt förlängt avsnitt av TV-serien i fråga, så även här. Och halvannan timme med David Cross (Ronnie Dobbs) och Bob Odenkirk blir bara för mycket. Mycket går på tomgång, och sketcherna dras ut alldeles för långt. Inte ens paret Cross/Odenkirk, som själva skriver manus, tyckte filmen blev nåt bra, och även i USA gick den direkt på video.

Aight! Den tunna historien går ut på att den misslyckade TV-shopprogramledaren Terry Twillstein (Odenkirk) gör succé med Ronnie i dokusåpan Ronnie gets arrested, där man alltså gör stort nummer av att Ronnie beter sig som en fåntratt, men med den vändningen att de bägge blir rika på kuppen. Tyvärr räcker det inte riktigt med kommersiell framgång och snygga brudar (Nikki Cox), för Ronnie saknar sin barndomskärlek och tre gånger hustru, Tammy. Så när han trilskas och inte vill gör fler program, går han i stället med i en new age-sekt tillsammans med bland andra Jeff Goldblum. Den pengakåte Terry sätter upp en musikal med en naken Mandy Patinkin som Ronnie, men det räcker inte. Mycket vill ha mer, så han hämtar hem Ronnie, häller i honom en sexpack öl och så är karusellen igång igen.

Som sagt är filmen inte särskilt bra. Exempelvis den likartade Pang i rutan är bättre, och klassikern Kentucky Fried Movie bra mycket bättre. En del hyfsade gags innehåller den, till exempel parodin på TV-serien Robinson (Survivor i USA), där den eminente R. Lee Ermey (60 år för en vecka sen!) sitter i ett öråd som dömer en av deltagarna till att slås ihjäl och ätas upp. Tyvärr innehåller den även en vääldig massa bitch, vilket är förbannat onödigt. Sämst är dock den dåliga översättningen signerad Malin Westhall, som må vara underbetald (svenska översättare har fått se sin lön sänkt de senaste åren), men man ska inte behöva översätta a kick in the cunt med en spark mellan benen för det. Eller kalla Stephen Hawking för Steven Hawkins, halleda...bäst är den tecknade filmen som inleder denna film, samt soundtracket, med tunga rockklassiker av bland andra Foghat, Judas Priest (bägge kommer till Sweden Rock Festival i år!) och Lynyrd Skynyrd.