Peter Sellers roll som Inspector Jacques Clouseau var i första Rosa Pantern-filmen inte alls tänkt som den stora centrala figur som det senare skulle bli. I första filmen har Sellers inte alls lika stort utrymme som i de kommande filmerna. Anledningen till alla uppföljare och den stora succén var helt enkelt Sellers enorma känsla för komisk tajming. Filmerna blev enorma succéer mer eller mindre på grund av Sellers förmågor som slapstickkomiker. Steve Martin har troligtvis haft Sellers som stor förebild i många år. Martin är själv stor slapstickkomiker, dock inte i närheten av samma klass som Sellers. Här har han själv varit med och skrivit manuset till denna remake som är ett hopkok från de alla tidigare gjorda Rosa Pantern-filmerna.

Handlingen känner de flesta till. Den ytterst välkända och dyrbara diamanten Rosa Pantern blir stulen. Här är den tidigare rättmätige ägaren coach för Frankrikes fotbollslag. Precis efter han har lett sitt lag till seger så mördas han framför allas ögon på arenan. Diamanten som satt på en ring runt hans ena finger är borta och vem är mördaren? Självklart får vår hjälte Inspector Clouseau uppgiften att lösa mysteriet, på uppdrag av Chief Inspector Dreyfus (omotiverat spelad Kevin Kline) som vill göra Clouseau till åtlöje för att själv kunna lösa uppdraget och ta åt sig äran. Att Hollywood får förstöra sådana klassiker genom att faktiskt göra originalen till gyckel tycker jag är fascinerande. De första Rosa Pantern-filmerna har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag var redan innan filmen skeptisk till detta spektakel. Dock försökte jag ge filmen en ärlig chans. Steve Martin kan chockera ibland men med tanke på hans senaste fascination för dåliga remakes (tänker framför allt på Fullt hus) så blev det svårt. Det är förresten här samma regissör, Shawn Levy, som gjorde just Fullt hus.

Som sagt så lånar filmen friskt från alla de tidigare filmerna och åtaliga scener finns att oavkortat hämta från originalen. Martin och Levy gör inte bara en remake på Rosa Pantern utan de hämtar också influenser från bland andra Bond-filmerna samt Nakna pistolen. Detta konstanta spel med komedigenrens många polisklassiker gör att filmen lutar allt för mycket åt parodi. Det finns även blinkningar åt ett par superhjältefilmer, bland annat Batman. Inspector Cloueau har tidigare arbetat ensam men har i den nya versionen en meningslös side-kick som inte gör någon nytta för handlingen över huvudtaget. Det är en avdankad Jean Reno som fått hoppa in och som troligtvis gör sin sämsta skådespelarinsats karriären. Filmen försöker stundtals göra pastisch på parhästkomiken från tidiga Helan och Halvan-filmer. Detta blir bara ett tragiskt försök att försöka få in så mycket influenser som möjligt vilket bara gör den mindre rolig. Måste också kommentera Beyoncé Knowles insats. Hon spelar flickvän till den mördade coachen. Hennes enda anledning till att hon är med känns nästan lika gagnlös som varför Jean Reno är med. Här är det varumärket Beyoncé som ska säljas. I hennes inledningsscen står hon i ett inspelningsbås och sjunger. Suck säger jag. Den enda som går från den här filmen med hedern i behåll är den ståtliga Clive Owen. Han gör ett fint kort inhopp som en 006-agent.

Om Martins och Levys baktanke med den här filmen var att göra Rosa Pantern för en ny generation så är det ändå inte ett lyckat koncept. Originalen är helt enkelt för roliga. De gör ett helgerån på en komisk skatt och jag hoppas att folk snabbt inser att skall man se en rolig Rosa Pantern-film, så ska den innehålla Peter Sellers och vara gjord av Blake Edwards.