Ingen av Sergio "Django" Corbuccis (född.1926-död.1990) mer minnesvärda västerns men den är ändå inte helt utan underhållningsvärde. Ringo dödar för dollar saknar dock den politiska laddning och det utstuderade våld som annars brukade vara denne regissörs kännetecken. Ringo dödar för dollar tycks mer anpassad för matinépubliken även om scenen där en snubbe får en yxa i planeten är rätt läskig.

Eftersom Duccio Tessaris Ringo-rullar med Giuliano Gemma var väldigt i ropet vid den här tiden så döptes Mark Damons rollfigur om från Johnny Oro (=guld) till Ringo vid dubbningen till engelska. Amerikanske b-skådisen Mark Damon har ingen större utstrålning men ifråga om skådistalang ligger han hästlängder före träbocken Gemma. Damon har åtminstone lite av glimten i ögat och är rätt dråplig när han på saloonen istället för den obligatoriska whiskeyn beställer in en mix av mjölk, tabasco och ett rått ägg. Damon filmade flitigt i Europa under 1960 och 1970-talet innan han blev en framgångsrik producent. Han har medverkat i bisarra rullar av bland annat Mario Bava, Jesus Franco, Riccardo Freda och Radley Metzger. Sin kanske bästa rollprestation någonsin gjorde Damon i en annan spaghettiwestern, Carlo Lizzanis Ensam hämnare (Kill and pray, 1967) . I den filmen föreställde Damon en sadistisk bov med aristokratisk bakgrund och i den något udda rollistan återfanns även svensken Lou Castel (Ulf Qarsell) och poeten Pier Paolo Pasolini.

Vad handlar då Ringo dödar för dollar om? Jo, prisjägaren Ringo (eller Johnny) är på flykt undan ett gäng hänsynslösa banditer. Han gömmer sig i den lilla hålan Coldstone där hans bäste kompis är sheriff. En massa vilda indianer ingår även i hotbilden och i slutduellen med banditerna sprängs nästan hela staden i luften med dynamit. Som Ringos sheriffpolare ser vi Ettore Manni (född.1927-död.1979) som var ett stort namn i Italien och poppade upp i allt från enklare underhållningsfilmer till Fellini-klassiker. Manni gick ett tragiskt öde till mötes då han råkade skjuta sig själv till döds när han rengjorde sin pistol. Så kan det gå. Lilla charmtrollet Loris Loddi var en flitigt anlitad barnskådespelare på 1960-talet och dyker upp som sheriff Mannis son. Jag minns särskilt Loddi från de skrämmande tillbakablickarna i Corbuccis mästerverk Den tyste hämnaren (The great Silence, 1968) där han föreställde hjälten Jean-Louis Trinitgnant som grabb. Nuförtiden ägnar sig Loddi åt att dubba amerikanska odågor som Brad Pitt till italienska, bland annat var han Akilles/Pittens röst i Troja (Troy, 2004). Som kvinnlig fägring medverkar Valeria Fabrizi och filmens assisterande regissör är det i kannibalkretsar välbekanta namnet Ruggero Deodato.

Inte oväntat är musiken det bästa med Ringo dödar för dollar och Carlo Savinas (född.1919-död.2002) ledmotiv är väldigt medryckande och lätt att vissla med i. Kopian har jag hämtat från TNT och jag är ganska osäker på om denna film funnits utgiven på video hemma i Svedala. På bio fick den visas först efter att våra kära censurbyråkrater kört saxen i den. "Nedskjutningen av flickan" och "andra bilden av man med tomahawk i pannan" ansågs får starkt för publiken och klipptes väck (cirka en och en halv minut). Premiären ägde rum (1967.04.03) på Lido, Roxy och Victoria i kungliga huvudstaden Stockholm.