Ända sedan Lassie och Elizabeth Taylor, på någon matiné för många år sedan, fångade mitt hjärta har jag haft ett gott öga till hundar på film. Det är något speciellt med de lurviga djuren, och en svansviftande vän är sällan fel. Hollywood har ända sedan begynnelsen förstått att exploatera människans kärleksfulla förhållande till hunden, varför en vältränad jycke kan tjäna stora pengar inom filmbranschen och nå stjärnstatus. Rex – en räddare i nöden handlar om en sådan stjärnhund. Det är en riktig familjefilm med ett enkelt budskap om att vänskap är viktigare än pengar och berömmelse. Rexxx (ska vara tre x) är Hollywoods mest berömda och bortskämda byracka. Han har varit med i megasuccéer som Jurrasic Bark och The Fast and the Furriest och fansen älskar honom för hans glamorösa stil. Allt tingeltangel överträffas dock av att Rexxx bär en tupé a la James Brown. Vid en filminspelning högt uppe i luften går dock allt åt skogen när han kastas ut från ett plan utan fallskärm. Eftersom filmteamet bara hittar hans tupé förmodar de att han är död, men Rexxx har haft tur och hamnat på en lastbil lastad med tomater.

Lastbilen tar honom med till staden där den skitiga och stukade jycken stöter ihop med Shane, en tolvåring som bor ensam med sin pappa Connor. Pappan har nyligen tagit över som chef för en nedläggningshotad brandstation, efter sin omkomne bror Mike och har inte mycket tid över att vara med sin son. Särskilt inte som en pyroman härjar i området och ställer till besvär för den molokna och illa rustade styrkan. Lite överraskande har en kickboxande tjej hittat till brandstationen, men i övrigt består gänget av en samling klassiska förlorare. Allt ändras emellertid när Shane kommer med Rexxx till stationen. Jycken blir snabbt brandstationens maskot och hjälper till att förvandla den nergångna stationen till stadens bästa. Att handlingen i Rex – en räddare i nöden är förutsägbar ser jag nästan som en självklarhet. Filmen riktar sig trots allt till barnfamiljer och är tänkt att roa ungar under tio år. Däremot är filmen mindre sentimental än vad jag förväntade mig. I stället finns en lätt vemodig stämning över berättelsen. Det gäller framför allt då filmen skildrar minnet av Shanes döde farbror Mike. Hans ande vilar över hela brandstationen eftersom han var chef och omkom i en anlagd brand sex månader tidigare. Med Bruce Greenwood i rollen som Shanes pappa har filmskaparna prickat rätt. På sin meritlista har han tre filmer av Atom Egoyan, bland annat den sorgsna Ljuva morgondag och erfarenheten därifrån kan anas i hans lätt vilsne far. Även Josh Hutcherson som spelar Shane är bra och skildringen av relationen mellan far och son är helt okej.

Manusförfattarna Michael Colleary och Mike Werb är vana är röra sig mellan olika genrer och har tidigare smällt ihop actionrullen Face/Off. Tyvärr har de ingen större känsla för den här sortens film, men det är ett habilt hantverk. Filmen har en del lustigheter även om man aldrig vrider sig hejdlöst av skratt. Det bjuds på en hel del prutthumor, men den sortens humor känns mest inpetad i historien för att roa ungarna. Filmen är roligast när Rexxx utför några av sina trick. Jycken är bland annat en djävel på att åka skateboard. Det är fyra olika irländska terrier som spelar Rexxx och det går undan i svängarna när den här superhunden sätter fart. I några scener har man hjälpt Rexxx på traven med den senaste tekniken, men för det mesta klarar hunden av att charma oss på egen hand. Filmen smyger nästan upp på biorepertoaren utan någon stor hamburgerkedja i ryggen och det känns faktiskt skönt. Rex – en räddare i nöden, är en klart godkänd familjefilm även om den aldrig blir någon klassiker som Lassie på Äventyr.